Daniel López-Pérez
350 s. Lars Müller Publishers 2020 (2020)
Det kan vara svårt att peka på en punkt och säga ”där, just där föddes mitt intresse” för en sak. Ibland är det snarare som om ett sandkorn, i detta fall en kartprojektion, gnuggades inuti mig till dess att den blev en pärla vars sken var omöjlit att motstå. Lite så får jag beskriva min fascination över den amerikanske uppfinnaren, arkitekten och filosofen R. Buckminster Fuller (1895—1983). Den var så djup att jag funderade (i stunder fortfarande, ska tilläggas) på att basera ett post-apokalyptiskt rollspel jag ville göra på hans tankar.
I ett försök att närma mig honom köpte jag R. Buckminster Fuller. Pattern-Thinking av den spanske arkitekturdocenten Daniel López-Pérez (f. 1973) och, tyvärr får jag väl ändå säga, missade den målet något.
Hur som helst! Mitt intresse för Fuller började med hans Dymaxion-karta[1. Dymaxion är en sammandragning av orden ”dynamic”, ”maximum” och ”tension”.] (alla länkarna är till respektive wikipedia-artikel, väl värld genomläsning i sin egen rätt), vilket är en världskarteprojektion som behåller varje landsdels (eller havsdels) proportion i förhållande till varandra, men i gengäld bryter upp kartan i en sammanhängande serie trianglar (ungefär). Vikt samman blir den inte helt rund, men åtminstone tjugosidig.[2. Och som rollspelare är signifikansen extra tydlig.] Därifrån var inte steget långt att få upp ögonen för Dymaxion-bilen, Dymaxion-huset, den geodesiska domen för att inte tala om Dymaxion-sömnen (30 minuter kraftlur var sjätte timme, vilket gav honom 22 timmar tänkartid per dygn) och Dymaxion-kronofilen vilket till slut blev en 82 meter lång förteckning över allt han gjorde mellan åren 1915 och 1983 då han dog. Bara en liten del av detta tas upp i Pattern-Thinking vilket jag tycker är synd.
Vad som istället framkommer i López-Pérez bok är en mycket mer teknisk ingång till de faktiska lösningarna Fuller stod för, lösningar som i dagsläget ligger långt bortom min fattningsförmåga. För någon bevandrad inom design, arkitektur, fysik eller matematik finns här förmodligen snudd på oändligt med inspiration att hämta, inspiration som hjälper till att vrida perspektiven och ge trygghet i att ifrågasätta varje förgivet-tagen sanning[3. Och då menar jag inte alt-right-konspirationer.] och betrakta världen genom en lins som frågar ”är det här verkligen bästa sättet att göra det på?” Resultatet är, som blir tydligt i det gedigna materialet som är med i boken, ett emellanåt hysteriskt futuristiskt anslag. Det är som att Fullers tankar inte riktigt var ämnade för den världen som blev.
Ur Pattern-Thinking träder en man som med inget mindre än besatthet tog sig an världen som något som går att förstå. Det finns mönster och dessa skulle han blottlägga, därför går det att följa den röda tråden genom hans tankar, hans patent, hans design och hans sätt att leva på (även om det sistnämnda tyvärr inte får något större utrymme i boken). Jag är inte mindre övertygad om att hans tankar skulle göra oss gott att ta i beaktande, men däremot är jag inte säker på att jag skulle göra dem rättvisa om jag väl valde att följa i hans fotspår.