José Falero, i översättning av Julia Sanches, inläst av Gary Tiedemann
8 h 21 min. Tantor Audio 2024
I original på portugisiska Os Supridores (2020)
Det finns en alldeles utsökt dubbeltydighet i den engelska titeln Pedro and Marques Take Stock av brasilianske författaren José Falero. Originaltitel Os Supridores kan närmast översättas till “Leverantörerna”, men när Falero ska beskriva vardag och drömmar för fattiga knegare i Porto Alegre är just dubbelheten ständigt närvarande.
Att “take stock” handlar bildligt om att noga tänka igenom en situation innan man formar en åsikt eller kommer till beslut. För huvudpersonerna Pedro och Marques sker det även bokstavligt. De är båda lagerarbetare på matvarukedjan Fenix där de, trots utmärkt arbete, tjänar för lite för ett någorlunda drägligt liv. För att ändå höja livskvaliteten något stjäl de småsaker från lagret. En dag får de, mest Pedro, en idé: de borde sälja gräs. Mellan favelor och gäng är droghandeln överbelamrad, men de sysslar med tyngre grejer. Marijuana är bökigt att frakta och ger inte mycket pengar så ingen ids. Förrän nu. Det verkar rimligt, tycker Pedro och Marques. Liten risk. Lagom avkastning.
Till en början går det också bra. Lite för bra nästan. De behöver få med fler i sin lilla verksamhet och de hittar ständigt nya utrymme där de kan utöka sin nisch. Men så enkelt är det förstås inte.
Brasilien är ökänt för sin kriminalitet, gäng med stort våldskapital styr och ställer utifrån sina egna regler. Det är en verklighet som väldigt många människor lever i, där gränserna mellan vad som är lagligt och olagligt, vad som är rimligt och orimligt, inte alltid är så tydliga. Det visar Falero i sin roman. För Pedro och Marques är inga hårdföra kriminella, de vill mest hålla sig borta från trubbel och leva ett någorlunda värdigt liv, men där liksom i många andra delar av världen (de flesta, skulle jag nog drista mig till) är klassresor omöjliga utan kontakter, tur eller vassa armbågar. På så sätt handlar Pedro and Marques Take Stock om att ta in situationen de befinner sig i och arbeta på att få det bättre. Där, i Porto Alegre, för dem och många andra, är nog inte småkriminalitet den sämsta av idéer.
Poängen är att det i regel inte är så enkelt.
Många ljusskygga verksamheter har en tendens att kladda av sig, som sirap lämnar det avtryck, för med sig partiklar, gör en långsam, i värsta fall håller en fast. Någon känner någon som känner någon och för varje steg i kedjan blir förutsägbarheten mindre, man råkar trampa snett, hamnar i vägen för fel person, eller rätt person vid fel tidpunkt och innan man vet ordet av har man hamnat långt ifrån den punkt man trodde att man skulle befinna sig på. Detta tycker jag Falero gestaltar väldigt väl, kanske framför allt via sina huvudpersoner, två personer som folk är mest, med drömmar och en känsla av maktlöshet. Ibland vacklar Pedro and Marques Take Stock en smula litterärt, val Falero gjort som jag inte förstår (nya perspektiv introduceras lite godtyckligt), men på det hela taget är det en bra bok jag är glad att jag snubblade över.