Suad Ali, inläst av Siham Shurafa, omslag formgett av Emma Graves
6 h 46 min. Norstedts 2020 (2020)
Tusentals flyr varje dag sina hem på grund av krig. Konflikterna ser möjligen lite olika ut, men de tycks aldrig ta slut, ett krig följer ett annat. I Somalia blossade ett inbördeskrig upp efter att Siad Barres diktatur föll 1991 och allt som invånarna tidigare höll för sant (oavsett om det var bra eller ej) luckrades upp. Många var dem som kom till Sverige och om det handlar Somalia-födda Suad Alis (f. 1990) roman Dina händer var fulla av liv, en bok som sätter ljuset på en hel rad frågor som vi än i dag tycks ha svårt att besvara.
Nora är äldsta dottern i en familj i Somalias absoluta toppskikt. När de fattiga lider har hon alltid mat på bordet och hela och rena kläder. Hon får en utbildning och blir en av Mogadishus främsta gymnasielärare. På vägen förälskar hon sig i och sedermera gifter hon sig i den politiskt radikale Ahmed, trots att de tillhör olika klaner och han, socialt sett, står långt ifrån Nora och hennes familj. När så inbördeskriget bryter ut blir hennes kopplingar till Ahmed ett problem hela familjen får sona för och Nora flyr landet med deras dotter.
I Sverige skulle allt bli bra, men i ett yrvaket land med nazister och missriktad välvilja är inte Noras tidigare liv vatten värt. Det finns ingen som förstår vad hon kan, var hon kommer ifrån eller vad hon befinner sig i, och vistelsen blir en lång påminnelse om det som förlorats och att tillhörighet inte är en självklarhet, varken att ge eller att få.
Ali illustrerar framförallt två saker mycket väl i Dina händer var fulla av liv: dels att flyktingmottagandet och allt vad det innebär är tämligen ovärdigt. Flykten är inte bara från en plats till en annan utan kommer med en lång rad förluster vars konsekvenser inte är självklara. Att förlora sitt språk, att förlora sin status, att förlora värdet på sina diplom, att förlora sociala band. Allt sådant är nästan osynligt och att bara få ett jobb, vilket som helst, och en kulturfestival är inte svaret på alla frågor. Dels visar hon hur samverkande strukturer påverkar. Noras flyktingstatus är inte hennes enda identitet, knappt ens en del av den sett ur hennes perspektiv, ändå är det hennes främsta definierande egenskap väl framme i ett annat land. Att understryka främlingskapet tycks viktigare för mottagarlandet än att ge plats åt en hel människa med både trauman och kunskaper.
Dina händer var fulla av liv är en bok som har mycket viktigt att säga, helt klart en bok att försjunka i. Kanske kommer slutet lite abrupt, men på det hela taget en läsvärd roman.