Natalia Ginzburg, i översättning av Johanna Hedenberg, omslag formgett av Lotta Külhorn
207 s. Albert Bonniers förlag 2021
I original på italienska Lessico famigliare (1963)
Utan att dra för stora växlar på betydelsen av ordet familj är det tydligt att de personer man växer upp omkring sätter spår i en, på gott och ont, som är svåra, ja nästan omöjliga, att sudda ut. Italienska författaren Natalia Ginzburg (1916—1991) har i den autofiktiva romanen Familjelexikon framgångsrikt destillerat betydelsen av detta.
Läsaren kastas rätt in i familjehemmet i Turin där Ginzburgs far ondgör sig över barnens grobianfasoner: ”Slicka inte på tallrikarna! Inget slabber! Inget söleri!” ryter han först, sedan mer och mer på samma tema. Det är 1920-tal och fascisterna har kopplat ett grepp om Italien och världkriget är i annalkande, ändå lever Ginzburg, till en början, ett ganska fritt liv. Pappan är jude, mamman katolik, men det är av mycket mindre betydelse för Ginzburg än vad som sägs av dem och syskonen. Som ett lexikon organiserar hon de återkommande fraser och uttryck som finns inom familjen, sådant som blir som mantran, internskämt, ankare i en stormig omvärld. Att hon beskriver de cirka trettio åren boken utspelar sig under ytterst summariskt fungerar bara eftersom enheten hon använder inte är ”tid” utan ”familj”.
Det märks också tydligt när det elände som drabbar Europa under 1930- och 1940-talen kommer allt närmare. Pappan sätts i fängelse, brodern sätts i fängelse, hennes make sätts i fängelse och mördas slutligen också. Det blir hos Ginzburg hart när mer än bisatser. för fördjupningarna något så oerhört skulle kräva hör inte hemma i ett lexikon, då är det viktigare vem som, nästan rituellt, upprepar vad i ett försök att fördriva sorgen. Jag tänker att det är lätt att läsa Familjelexikon som en kall och distanserad roman, och för all del är det väl det den är, men den bär också drag av försvarsmekanism, ett försök att genom litteraturen och författarens blick gräva fram en betydelse större än vad ytan återger.
Och Ginzburg gör det bra, Familjelexikon är väl avvägd för att åskådliggöra just detta. Hennes prosa är koncis, emellanåt rolig, alltid med det viktiga för hennes familj i centrum.