Eyoum Nganguè & Faustin Titi (ill.), i översättning av Anna Gustafsson Chen
45 s. Bokförlaget Trasten 2007
I original på franska Une éternité à Tanger (2004)
Att som flykting ta sig till Europa har kanske inte blivit enklare på senare tid, men för den som lever i villfarelsen att det någonsin varit enkelt finns det många vittnesmål om att så inte är fallet. Ett sådant är ivorianske tecknaren Faustin Titis och kamerunske journalisten och författaren Eyoum Nganguès serie
Berättelsen handlar om Gawa, en ung man från Gnasville, som försöker att ta sig undan via förtrycket i hemlandet till det nya livet i Europa. Det finns många unga män som Gawa och Gnasville är en fiktiv stad som skulle kunna vara vilken afrikansk storstad som helst. Med hjälp av släktingars pengar och trots människosmugglarnas bedrägerier tar han sig till Tanger i Marocko där han hoppas kunna hitta en väg över det, med hans mått mätt, lilla Gibraltarsundet. Utan pengar, utan kontakter och utan egentliga chanser förvandlas hoppet till en evighet på flykt.
Titi och Nganguè berättar rakt på sak om de faror de som söker efter ett annat liv utsätts för av såväl oförlåtande omgivningar som skrupelfria personer som mer än gärna skor sig på de flyendes hopp. Även om det finns en sinnebild av båtflyktingar, i synnerhet den färska som kablats ut det senaste dryga decenniet, tycker jag Titi och Nganguè bidrar med något annat, en helhet som inte alltid tydliggörs i rapporteringen kring sjunkna båtar på Medelhavet. Det är nyttigt att ta del av den typen av berättelser som En evighet i Tanger tillhör.
Rent litterärt hade jag kanske önskat mig något mer. Titis bilder är stämningsfulla och bidrar till att gestalta det hopplösa i huvudpersonen Gawas situation, samtidigt är det lätt att se att Nganguè är journalist i det att en rapportering har fått stå före en skönlitterär udd. Det är okej, förstås, men jag upplever att Gawas berättelse och berättelsen om alla som honom, rymmer mer än vad som ges plats innanför dessa pärmar.