Doireann Ní Ghríofa, inläst av Siobhán McSweeney[1. Det finns något lite fuskigt med att lyssna på en bok med så många irländska namn och strofer. Som synes i recensionen är det en hel del som inte går att lista ut hur det ska uttalas bara genom att se det (om man inte kan avkoda det, förstås), men i en ljudbok är det en uppläsare som sköter den biten åt en.]
7 h 53 min. W. F. Howes Ltd 2021 (2020)
På svenska Ett spöke i strupen, Rámus förlag (2023)
Redan som barn blev den irländska poeten och författaren Doireann Ní Ghríofa (f. 1981) fascinerad av dikten ”Caoineadh Airt Uí Laoghaire” (”Lament for Art Ó Laoghaire”) som av somliga hålls som det främsta diktverket skrivet på de brittiska öarna under 1700-talet. I A Ghost in the Throat försöker Ní Ghríofa följa dikten till dess ursprung, den alltför ofta åsidosatta upphovskvinnan Eibhlín Dubh Ní Chonaill.
A Ghost in the Throat är som bok betraktat svårplacerad. Ní Ghríofa rör sig i gränslandet mellan självbiografi, roman och litteraturhistorisk essä på ett ganska obekymrat sätt, men i centrum står författarens jag — modern, makan, poeten[2. Inte nödvändigtvis i den ordningen.] — ur vilket hon tar sats för att finna Ní Chonaill. Och redan från start slår hon fast: ”This is a female text.” Det blir som en återkommande besvärjelse som mellan betraktelser om ammande och födslar och jakten på den undflyende (eller snarare: undangömda) Ní Chonaill riktar ljuset på alla de utrymmen, tomrum och mellanrum som kvinnliga författare i alla tider omgärdats av eller placerats i.
Den poetiska tonen i Ní Ghríofas prosa är omöjlig att komma undan. Att det är djupt personligt och ibland snudd på provocerande vardagligt spelar ingen roll eftersom hennes stämma alltid är klar, även i de mest febriga partierna. Om Ní Chonaill besjunger sorgen och hämnden över mordet på hennes make Art, så är Ní Ghríofa sång en om familjelivets upplevda trygghet och någon form av systerskap genom tiden. I berättarjagets liv händer mycket, prematura födslar och diagnoser, men det är när hon närmar sig den sedan länge döda författaren som hjärtat på allvar börjar slå.
A Ghost in the Throat är speciell och möjligen inte för alla, men jag tänker också att det är många, i synnerhet män, som skulle behöva läsa en så uttalat ”female text”. Jag tycker att den är både språkligt och tematiskt finstämd och har en nerv som skiljer sig mycket från thrillernerven men likväl håller läsaren i sitt grepp.