Jennifer Nansubuga Makumbi, omslag formgett av Steve Leard
410 s. Oneworld 2020 (2014)
Året är 1754 och Kintu Kidda ger sig ut för att svära trohet till den nya ledaren för ett kungarike som ligger i vad som i dag är Uganda. Med sig tar han en fosterson som tragiskt omkommer på vägen dit och begravs på slappast möjliga vis. Pojkens biologiska far, bestört över sonens försvinnande, svär en förbannelse över Kintu-familjen som sträcker sig många generationer framåt. I ugandiska författaren Jennifer Nansubuga Makumbis roman Kintu vävs många berättelser ihop till en om vad som händer när alla hävdar att ens liv är ödesbestämt, därtill menat att komma med plågor.
Kintu består egentligen av sex böcker, en inledande där förbannelsens upprinnelse beskrivs, sedan ytterligare fyra som utspelar sig 250 år senare, år 2004, där en ny generation i familjen gör vad de kan för att förhålla sig till förbannelsen och det våld, de sjukdomar, det elände som kanske, eller kanske inte, beror på den. Det är en rikt befolkad värld som Makumbi målar upp, men tack vare de olika delarnas begränsade längd blir persongalleriet aldrig övermäktigt och lagom till den sista delen då de flesta möts har man som läsare redan lärt känna dem något sånär.
Makumbi är mycket skicklig i att låta berättelserna glida samman, lite som en bländaröppning där delarna rör sig om varandra mot mitten. För det är självklart att hur man förhåller sig till att en eventuell förbannelse vilar över ens familj påverkas av om man är djupt troende, änkling, förlorat sin tvillingsyster eller är en återvändande akademiker som tar hand om släktens föräldralösa barn. Förluster är vardagsmat, men det gör dem inte enkla att förhålla sig till på ett personligt plan. Tvärtom.
Genom romanen öppnar Makumbi upp Uganda ur ett modernt och historiskt perspektiv, och det är med en berättelse som är medryckande och utmanande utan att bli glättig eller banal. Oavsett om förbannelsen är, i brist på bättre ord, ”verklig” sluter den sitt grepp om inte bara familjemedlemmarnas utan även hela samhällens medvetanden, och det är omöjligt att veta, in till sista sidan, om den typen av förbannelser alls går att bryta.