Liu Cixin, i översättning av Anna Gustafsson Chen, inläst av Kristofer Kamiyasu
14 h 30 min. Albert Bonniers förlag 2024
I original på kinesiska 三体 (2008)
Kinesiska Liu Cixin (f. 1963) publicerade första delen av science fiction-trilogin som inleds med Trekropparsproblemet redan 2008, men i och med att serien nyligen både filmatiserats av Netflix och översatts till svenska har den fått förnyad aktualitet. Och även om författaren svarat stöttande eller undflyende i frågor som rör den kinesiska statens minst sagt tveksamma förhållande till mänskliga rättigheter så är det en roman som erbjuder mycket att fundera på och diskutera vidare om, inte minst: vad händer när eller om vi till slut får kontakt med annat intelligent liv i universum.
Namnet Trekropparsproblemet kommer från ett fysiskt problem där man mekaniskt ska försöka beskriva hur tre lika stora kroppar påverkar varandra och på så sätt säga deras position i förfluten eller kommande tid, något som inte med enkelhet låter sig göras. På jorden är inte detta något bekymmer, då vi har en stjärna — solen — vilken balanserar vårt stjärnsystem. På jorden har vi således andra problem. Under kulturrevolutionen byggdes en radiostation med syftet att sända signaler ut i rymden. Delsvis var det ett svar på NASAs Voyager-projekt, ett försök att balansera bilden av jorden. I Trekropparsproblemet bär försöket i hemlighet frukt.
Konsekvensen av detta är inte helt överblickbar, men för att finna fler intresserade lanseras ett mycket komplex datorspel där spelarna ska hjälpa en civilisation (som till synes slumpmässigt drabbas av kaotiska och stabila eror på grund av dess tre solar) att lösa trekropparsproblemet. En av spelarna som inte tröttnar trots den oerhörda svårighetsgraden är nanoteknologi-professorn Wang Miao. Om och om spelar han, till dess att han löser problemet och ser verklighetens och fysikens ramar rämna alltmer.
Liu formulerar en mycket medryckande problemställning. Hur skulle vår civilisation som helhet och varje individuell del reagera på kontakten med annat intelligent liv? Vilka konsekvenser skulle det få? Även om författaren laborerar med stora koncept utspelar sig det mesta av boken i en då- och nutid som förankrar dem i något konkret och, tror jag, tillgängliggör det. Den första tredjedelen, innan allt börjar nystas i ordentligt är stark, har ett bra driv och lovar mycket. Tyvärr tycker jag inte att det håller rakt igenom, snarare: ju mer utomjordingar och science fiction det blir, desto mer ointressant upplever jag det. Där jag hoppades på något i stil med den fantastiska filmen Arrival (2016) blir det i stället … jag vet inte … något där utomjordingarna spelas av människor i foliehattar (ej i bildlig betydelse). Mina relativt höga förväntningar matchades inledningsvis men följdes inte i mål, helt enkelt.