Sara Kristoffersson
164 s. Volante 2024 (2024)
När jag var liten sjöng märket Blåvitt redan på sista versen, blått blev grönt, Konsum blev Coop. Domus hade redan mer eller mindre dött och Obs!-skyltarna plockades bort. Ändå är de vita förpackningarna med det blå färgfältet och det hyperdeskriptiva namnet inte bara något jag minns med en värme jag knappast kan ha känt på egen hand. Författaren och designhistorikern Sara Kristoffersson (f. 1972) har i Det förlorade paradiset skrivit berättelsen om Konsums uppgång och fall.
Hon inleder klockan 10 den 4 september 1899. Restaurang Runan på Brunkebergstorg fylls så sakteliga av män som bestämt sig för att enligt utrikisk modell starta det Kooperativa förbundet, en sammanslutning av kooperativa föreningar som vill göra gemensam sak för att sänka priset och höja kvaliteten på varorna de säljer. En lovvärd tanke (särskilt i tiderna vi lever i nu) som under en period av 1900-talet skulle visa sig mycket framgångsrik.
Kooperativa förbundets mission är inte bara en fråga om handel, det syftar också till att lära ut klok konsumtion och hållbar hushållsekonomi genom kurser och studiecirklar. Det självpåtagna folkbildande uppdraget behövs, absolut. Av en händelse växer Kooperativa förbundets inflytande och verksamhet simultant med folkhemstanken och den allt starkare socialdemokratin. Att det äger porslinsfabriken Gustavsberg samtidigt som miljonprogrammet ska inreda tusentals badrum är bara en av många lyckliga omständigheter. Samtidigt finns det i förbundets historia en charmigt naiv inställning till samtiden, som när de lanserar tidlösa basplagg som ska hålla länge och aldrig gå ur mode (och som sannolikt aldrig var i mode).
Kristoffersson berättar om hur allt var upplagt för succé inom överskådlig framtid, om bara inte 1980-talet hade kommit. Blåvitt lanserades som ett märke av hög kvalitet i mitten av 1970-talet. Inga medel skulle ödslas på reklam, men ett omfattande arbete för att nå ut via medier gjorde att Blåvitt snabbt var på allas läppar och associerades med prisvärda varor. Allt hade kunnat stanna där, men 1976 tilldelas ekonomen Milton Friedman Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, 1979 blir Margaret Thatcher premiärminister i Storbritannien och 1981 väljs Ronald Reagan till USA:s fyrtionde president. Allt vad kollektivism och solidaritet heter förpassas till historien och tidsandan blir: individen, jaget och konsumtionen, så även i Sverige. Och i en sådan tid finns ingen plats för Blåvitt.
Konsums uppgång och fall är också berättelsen om ett Sverige i omdaning och Kristoffersson är föredömlig i sin framställning av de drygt hundra år som Kooperativa förbundet och Konsum lärde svenskarna att konsumera lagom.
För några år sedan handlade jag troget på Coop Stormarknad. På lördagarna strosade jag mer eller mindre ensam bland hyllor och frysdiskar. Kanske var det bara jag, för snart lades butiken ner och sista dagen de höll öppet fyllde jag en kundvagn med torrvaror och konserver till en tredjedel av det normala priset. Även de skyltarna plockades ner. Coop finns fortfarande kvar här och var, lever kanske inte en tynande tillvaro, men åtminstone rejält i skuggan under de andra dagligvarujättarna. Det är synd, för efter att ha läst Det förlorade paradiset är jag mer övertygad om att det inte bara var paradiset som förlorades, det var så mycket annat också.