Originaltitel: Cien años de soledad
Författare: Gabriel García Márquez
Översättare: Karin Alin
Utgivningsår: 1967
Tryckår: 1982
Originalspråk: Spanska
Sidantal: 360
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-14142-1
Hundra år av ensamhet är nobelpristagaren Gabriel García Márquez hyllade roman om familjen Buendía.
Hundra år av ensamhet skulle kunna vara en släktkrönika om släkten Buendía som med José Arcadio och Ursula i spetsen av ett tjugotal familjer bygger upp byn Macondo. Det kan också vara en historisk skildring av Gabriel García Márquez hemland Colombia. Fast egentligen är det ingetdera. Vi får följa släkten Buendía i deras hundra år av ensamhet, dekandens, kärlekslöshet och olycka, och trots att tiden hela tiden går är boken helt befriad av tid. Allting verkar hända samtidigt på ett sätt jag aldrig upplevt förut.
Handlingen i boken är invecklad och inte ens när jag har läst klart boken har jag riktig koll på hur Buendíanerna är släkt med varandra. Det är nog inte heller meningen.
Gabriel García Márquez har med Hundra år av ensamhet visat hur en bok ska skrivas, inte för att locka massorna kanske, men åtminstone för att locka mig. Hans språk är fantastiskt, målande och vackert och han verkar otroligt medveten om vad han ville åstadkomma när han skrev boken. Den magiska realism som Hundra år av ensamhet förmedlar är så underbar att kasta sig in i att jag bara njuter medan jag läser, trots att boken är tung, svart och ibland gör att man helst vill lägga ifrån sig boken en stund. Misär är ett bra ledord.
Hundra år av ensamhet är ett måste att läsa, och jag tror aldrig att ett Nobelpris har varit så välförtjänt.