Det känns snudd på oändligt svårt att sammanfatta min och familjens resa till Hurghada på Egyptens östra kust. Dels för att det hände så mycket och dels för att minnet är en flyktig sak och trots att det bara var ett par dagar sedan jag satte min fot innanför tröskeln i Linköping så har intrycken börjat suddas ut. Jag började göra en lista på saker jag vill skriva om så fort jag slog igång datorn för att inte missa något, men det kommer jag förstås göra ändå. Man missar alltid något.
För mig har Nordafrika länge varit en kittlande plats jag velat besöka, så när jag fick reda på att det var Egypten som stod som destination för vår resa blev jag väldigt glad men även orolig. Orolig för att min romantiserade bild skulle visa sig vara fel. Oron var givetvis både irrationell och obefogad – min romantiserade bild lever starkare än någonsin vidare.
Hurghada är en ”liten” ort på ungefär 40 000 invånare (samt lika många turister) som för femton år sen inte var mer än en liten fiskeby. Idag är den dock en levande turistort med stora möjligheter till en skön solsemester. Jag hade inte hört talas om stället innan mamma berättade om att det var dit vi skulle, vilket inte var så konstigt eftersom jag har dålig koll på turistorter och Hurghada är bara en sådan. Det var dock inget problem, det längsta bort jag hade varit tidigare var Berlin och jag har aldrig flugit tidigare (nu ljuger jag, när jag var två månader flög jag och jag har åkt helikopter en gång) så det skulle oavsett var vi åkte bli en resa med mycket nytt för mig. (mer …)