Produkt: The Shadow of Yesterday
Produktlinje: The Shadow of Yesterday, Anvilwerks
Författare: Clinton R. Nixon
Omfång och format: 209 sidor, 5″x9″
ISBN: Saknas
Cirkapris: $20
Spelets baksida låter effektivt bli att presentera sig informativt: ”Explore the world of Near! The Shadow of Yesterday is a pulpy, sweaty role-playing game set in a world climbing back from the edge of destruction. Filled with adventure, love, poison, sex, friendship, and betrayal, this is uniquely weird, truly human fantasy.” Nu vet ni precis?
Anledningen, förutom att jag fick boken tillgänglig, till att jag ville läsa The Shadow of Yesterday var att det ganska ofta refereras till spelet och dess goda egenskaper.
Reglerna är i grunden simpla*, slå två sex-sidiga tärningar och lägg till en relevanta förmågor, samt dra bort och lägg till eventuella bonustärningar från bonustärningshögen eller från de tärningspölar rollpersonen egenskaper har. Varje rollperson har keys (vilket är det enda i reglerna som är smart, vad jag lyckats komma fram till) som är principer som rollpersonen bör följa. För varje gång den handlar efter principen eller bryter mot den så att den försvinner får rollpersonen X antal XP som sedan omvandlas till enheter som går att förbättra rollpersonen med. Dessutom har rollpersonen secrets som är specialförmågor. Regeln ”Bringing down the pain” som ofta refereras till förstod jag inte, vilket inte är så konstigt eftersom reglerna överlag är riktigt dåligt skrivna. För att göra den här sammanfattningen var jag tvungen att leta rätt på en utomståendes sammanfattning av reglerna. Det är inte ett särskilt bra betyg.
Utseendet på spelet är verkligen under all kritik. Om man bortser från några av Jennifer Rodgers bilder så kan The Shadow of Yesterday vara det fulaste spelet jag sett. Bilderna är överlag gräsliga och layouten är förskräcklig på gränsen till oläsbar. Det tog mig säkert dubbelt så lång tid att läsa igenom spelet som det hade gjort om det inte varit Stevie Wonder som satt spelet.
Ska världen rädda spelet? Tveksamt. Det är ballt att använda Near och Far (ungefär Nära och Borta) som namn på länder, men här utnyttjas det rätt dåligt. Istället för att döpa en liten del, lämpligen där där man spelar, till Near så heter hela kontinenten (eller vad det nu är för något) Near. Tråkigt. Världen är rätt tråkig överlag. I Near bor människor av alla del slag, självupptagna alver, korkade goblins och tjuvaktiga råttfolk. Det finns dessutom ett halvdussin (eller något sådant) otroligt stereotypa länder. Ett grönsaksland med naturälskande människor där magikerna kallas druider, ett dekadent folk som bara bryr sig om ”ruset” och ett pseudokina, för att ta några exempel. Uppdelningen känns väldigt David Eddings. Världen är dessutom så pass ”naken” att det krävs en del arbete av spelledaren för att ha en värld att spela i.
Förutom några detaljer i reglerna och några detaljer i världen är The Shadow of Yesterday minst sagt en dålig produkt. Jag har svårt att uppskatta hur spelet fungerar i spel eftersom reglerna är omöjliga att förstå, men förhoppningsvis är det bättre än att läsa spelet. Nej, jag ser ingen anledning till att rekommendera någon att läsa spelet.
* Det har uppdagats att sammanfattningen jag läste inte är en sammanfattning av den versionen jag läst. Att jag inte lyckades uppfatta att det inte gällde samma version av spelet genom att läsa om reglerna antar jag säger en del om spelet (eller om mig).