Originaltitel: Post Office
Författare: Charles Bukowski
Översättare: Einar Hecksher
Utgivningsår: 1971
Tryckår: 2004
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 206
Förlag: Lindelöws bokförlag
ISBN: 91-88144-59-3
Charles Bukowskis alter ego Henry Chinaski är en lat och ganska enkel person som helst av allt dricker sprit, spelar på hästar och har sex. En dag tvingas han dock ta anställning och de lyckliga arbetsgivarna är Förenta Staternas Postverk. Trots att han ser hur hans arbetskamrater smälter bort, hur de överordnade beter sig som idioter och hur han själv får sämre hälsa och inte få någon tid till annat stannar han där i många, många år. Till slut säger han dock upp sig och skriver en bok.
När Postverket var ny, 1971, var den säkerligen en lysande skildring av hur falsk den amerikanska drömmen är och Henry Chinaski blir snarare den amerikanska mardrömmen. Det är aldrig någon kamp för något större, bara många strider för honom själv i den lilla bubbla av integritet som han anser sig ha. Han blir en bufflig antihjälte som jag i vanliga fall skulle ogilla, men berättelsen mjukar upp mig som läsare, trots att han aldrig är mjuk själv.
Ett av problemen med Postverket är att den är grabbig och den typiska ”grabbigheten” har jag haft svårt att inte ogilla och ännu svårare att identifiera mig med. Det märks både i språket och i berättelsen vem avsändaren är och vem den tilltänkta läsaren är. Det senare är inte jag. Ändå är den bra skriven (bra översatt) för jag är tämligen övertygad om att den är precis så som den ska vara.
Postverket är välskriven (vilet inte nödvändigtvis är samma sak som skönskriven) och välgjord men fel i tiden och därmed ganska ointressant som amerikaskildring. Däremot är den intressant av helt andra orsaker. Karaktärer och skrivsätt gör boken läsvärd om än långt från perfekt.