Originaltitel: Un chien Andalou
Regissör: Luis Buñuel
Manus: Salvador Dalí och Luis Buñuel
Språk: Franska
Land: Frankrike
År: 1929
Längd: 16 minuter
Det här kommer förmodligen bli den mest meningslösa recension jag någonsin skrivit, men jag vill likväl skriva den. Den andalusiska hunden är nämligen en av de första stora surrealistiska filmerna och syftet med den skulle visst vara att få folk att må dåligt, något den förmodligen lyckades väldigt bra med när den kom för nästan 80 år sedan och som den fortfarande gör rätt bra.
Att skriva om meningen med handlingen fyller ingen funktion. Den börjar med en fantastiskt realistisk stympning av ett öga och fortsätter med myror som kryper ur så i händerna, klämmande på bröst, en kvinna som vill vara man och en man som drar två flyglar. Ingenting är möjligt att säkert förstå.
Anledningen till att den är så pass känd är förstås att den var banbrytande när den kom, både som tanke och med de effekterna som användes. Därför bör Den andalusiska hunden knappast ses som något annat än sexton minuter filmhistoria som, om man har tur, kan underhålla lite. För visst, den är rolig i sin absurditet trots det uttalade målet att få folk illa till mods. Se den för allmänbildningen om inte annat.