Originaltitel: The Brothers Grimm
Regissör: Terry Gilliam
Manus: Ehren Kruger
Språk: Engelska, franska, tyska och italienska
Land: Storbritannien, Tjeckien och USA
År: 2005
Längd: 118 minuter
Bröderna Will (Matt Damon) och Jacob Grimm (Heath Ledger) är kringresande bedragare. De arrangerar sagomonster som skrämmer byborna och sedan tar de betalt för att jaga iväg farorna. Till slut stöter de, med viss hjälp av en fransk general (Jonathan Pryce), på en saga som förefaller vara sann, där hotet från häxan är mer än bara rep och ljudeffekter. För att inte bli dömda till döden för sina bedrägerier tvingas de att göra något åt den hemska besvärjerskan.
Jag tycker förutsättningarna för den här filmen är riktigt bra. Med Terry Gilliam som regissör kan man räkna med en sansat urflippad historia och hur motsägelsefullt det än låter är det precis vad Bröderna Grimm är. Bara grejen att göra bröderna till bedragare gör mig förälskad, dessutom är det väldigt snyggt hur sagor och skitig verklighet vävs ihop utan att det är någon egentlig skarv. Det är väldigt välgjort.
Skådespelarna är kanske inte av världsklass, undantaget Jonathan Pryce. Däremot gör både Matt Damon och Heath Ledger – ja, till och med Peter Stormare (som oftast är inkompetent) – riktigt bra ifrån sig. Mina onda aningar från innan besannades lyckligtvis inte och jag har ingenting att klaga på på den fronten.
Som vanligt när Terry Gilliam är inblandad är det lekfullt. Allt med lekfullheten är inte bra, datoreffekterna för tankarna närmast till barnfilm, vilket är långt ifrån vad Bröderna Grimm är. Men lekfullheten ger dessutom upphov till sköna prylar, snygga kostymer och balla idéer, sådant jag är svag för.
Bröderna Grimm är inte en fullpoängare, men det är inte långt ifrån, verkligen inte. Det är verkligen bra och inspirerar till annat. Det är bara att se den, helt enkelt.