Originaltitel: Labyrinth
Regissör: Jim Henson
Manus: Dennis Lee, Jim Henson, Terry Jones och Elaine May
Språk: Engelska
Land: USA och Storbritannien
År: 1986
Längd: 101 minuter
Sarah (Jennifer Connelly) är insnöad på sagor, när hon en kväll lämnas ensam hemma tillsammans med sin jobbiga lillebror önskar hon att The Goblin King (David Bowie) ska föra bort honom. Den oöverlagda önskningen går i uppfyllelse men Sarah ångrar sig. The Goblin King ger henne då 13 timmar att ta sig igenom hans labyrint på, klarar hon det får hon tillbaka sin lillebror. Men labyrinten är knepigare än vad hon väntat sig, tur är väl då att det finns varelser där som kan hjälpa henne…
Labyrinth är en fantasirik saga, och arvet efter mupparna (Jim Hensons mest kända skapelser) märks tydligt. Det är en fantastisk och lekfull labyrint med många konstiga varelser, goblins, troll, bestar och älvor. Väldigt snyggt gjort, men vad annat var att vänta – Jim Henson har ju haft viss träning. Alla bra idéer gör verkligen Labyrinth till något extra för den som vill inspireras och jag kom på mig flera gånger med att tänka ”vad ballt, det vill jag använda någon gång”.
Det enda stora problemet, och förmodligen det som drar ner filmen från toppbetyg, är att det ibland känns som en reklamfilm för David Bowie. Han får framföra sin musik och vara lite mystisk halvskurk, han ges helt enkelt för stor plats vilket är rätt trist. Jag vill inte se musikvideor om det inte är väldigt motiverat. Däremot är Jennifer Connelly jätteduktig i huvudrollen och vore det inte för henne skulle den förmodligen fått ett ännu lägre betyg.
När man till slut tar allting i beräkning tycker jag ändå att Labyrinth är en bra film som på många sätt är sevärd. Besvikelsen över att den kunde varit bättre lägger sig snabbt och då har man ändå fått avnjuta en schysst film. Se den.