Originaltitel: Stardust
Regissör: Matthew Vaughn
Manus: Jane Goldman, Matthew Vaughn och Neil Gaiman
Språk: Engelska
Land: Storbritannien och USA
År: 2007
Längd: 130 minuter
Det är inte lätt att filmatisera böcker, och när det handlar om en av mina favoritböcker – Stardust – blir jag kanske extra kritisk.
På den engelska landsbygden ligger byn Wall som är döpt efter muren som går genom byn. Muren skiljer verkligheten från älvalandet och ingen människa får passera. Men Tristan Thorn (Charlie Cox) känner en onaturlig dragning dit och när han lovar sin älskade Victoria (Sienna Miller) att hämta hem en stjärna (Claire Danes) tvekar han inte en sekund innan han passerar genom hålet i muren. Samtidigt skakas älvalandet av en häftig tronstrid och en jakt på evigt liv, två saker som inbegriper samma stjärna.
Handlingen passar boken utmärkt, men den jakt som genomsyrar boken blir väldigt splittrad och inte alls gjord rättvisa i filmen. Inga enormt stora ändringar på historien görs, men stora friheter med annat tas, och det är förmodligen det som stör mig mest…
Det är nämligen så att all den stämning som boken dryper av, all sagostämning, är som bortblåst och ersatt med familjefilmselement. I boken är det egentligen bara spökbröderna som fungerar som comic relieves men här är det väldigt många saker som gjorts fåniga (eller som andra skulle säga: humoristiska). Förmodligen är problemet att Neil Gaiman inte varit alltför inblandad i produktionen, jag menar: Mirrormask är ju mer än kompetent utförd.
Filmen i sig är inte direkt dålig, dock. Det är mest det att det som är så bra med boken är borttaget och då är det klart att det inte blir lika mycket kvar. Den är sevärd, men gillar man boken bör man hålla sig undan. En rad duktiga skådespelare gör att skådespeleriet är något att bejubla. Det är ju dessutom en snygg film, trots att mycket Gaimanskt är borta.
Så sammanfattningsvis håller jag Stardust som en sevärd film, men långt ifrån boken. Kanske är det besvikelsens bitterhet som gör det hårda dömandet, men jag kan ändå inte svälja det och låtsas som inget.