Originaltitel: Big Fish
Regissör: Tim Burton
Manus: Daniel Wallace och John August
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2003
Längd: 125 minuter
Ed Bloom (Ewan McGregor/Albert Finney) ligger på sin dödsbädd, men redan som ung visste han hur han skulle dö, det är åtminstone vad han berättat i en av alla fantastiska historier om hans liv. Hans son Will (Billy Crudup) är dock inte lika benägen att tro på honom, historierna är helt enkelt för osannolika. Trots det beger han sig till sin far för att ta reda på den ”sanna” historien om sin fars liv.
Jag älskar verkligen handlingen och hur den visas. Genom tillbakablickar får vi se hur en ung Ed Bloom träffar en hel rad fantastiska karaktärer och besöker många otänkbara platser. Lite av det han berättar är sant, men exakt hur lite är svårt att gissa. Det är en mästerlig balansgång som knyts ihop på det bästa tänkbara sättet.
Ewan McGregor är väldigt duktig, det är inget snack om saken. Det är konstigt att höra honom med sydstatardialekt, men det går snart över. Övriga skådespelare gör även de sitt för att Big fish ska bli en underbar film. Jag misstänker dessutom att Tim Burton kan ta åt sig stor ära för mästerverket. Han är fenomenal på miljöer och gestaltning och det visas inte minst här.
Jag kan ärligt säga att jag har sett få filmer som når upp till Big fishs nivå. Jag är svag för halvsurrealistiska skrytarfilmer och den här är ju ett typiskt exempel. Jag kan inte rekommendera den nog mycket, fullkomligt underbar.