Originaltitel: Girls, Interrupted
Regissör: James Mangold
Manus: Susanna Kaysen, James Mangold, Lisa Loomer och Anna Hamilton Phelan
Språk: Engelska
Land: Tyskland och USA
År: 1999
Längd: 127 minuter
Det är sent 1960-tal, Susanna (Winona Ryder) skickas akut till ett sjukhus efter ett mordförsök. Hon övertalas därefter om att lägga in sig på Claymore, ett mentalsjukhus, för behandling. Bakom de låsta dörrarna får hon träffa andra patienter som på olika sätt behöver hjälp. Störst inflytande på de andra patienterna har Lisa (Angelina Jolie). Ständigt med ett svar och ständigt i centrum blir hon en förebild för de andra tjejerna, och visst intryck lyckas hon göra även på Susanna.
Stulna år är knappast någon alltigenom lycklig historia. Den är sann (eller sägs vara det åtminstone) och vissa delar gör att man vrider på sig och längtar efter att få stänga av. De tillfällena är dock alltför få och en film som skulle kunna vara intressant blir lite osynlig i mängden andra filmer med liknande tema. Den är Gökboet utan humorn, värmen och allt annat som gör Gökboet till en toppenfilm och Stulna år till en platt kopia.
Angelina Jolie är fantastisk som sociopaten Lisa och Whoppi Goldberg gör den tålmodiga och varma sköterskan väldigt bra, men i övrigt är rollprestationerna inte riktigt hundra. Återigen tvingas jag att göra en jämförelse med Gökboet där skådespelarna på alla sätt klarar av att spela det de ska, något som tyvärr är tunnt med i Stulna år.
Stulna år är trots min kritik ganska sevärd. Den är värd tiden den tar att se, men knappast mer och den lämnar mycket att önska. Filmer om mentalsjukhus och -patienter finns det gott om, leta rätt på någon bättre först.