Originaltitel: Blow
Regissör: Ted Demme
Manus: Bruce Porter, David McKenna och Nick Cassavetes
Språk: Engelska och spanska
Land: USA
År: 2001
Längd: 124 minuter
George Jung (Johnny Depp) är son till en evigt kämpande man (Ray Liotta) och hans lika evigt krävande fru (Rachel Griffiths). När familjen till slut blir bankrupt bestämmer han sig för att det aldrig ska hända honom. Hans kompis Tuna (Ethan Suplee) visar honom in i drogsäljarsvängen och efter en vistelse i fängelse lär sig George allt om kokainets fröjder. Under 1970-talet blir han den störste kokainsäljaren i USA. Men alla vägar har som bekant sitt pris.
Historien bygger på verklighetens George Jung, och även vissa delar kanske är tillputsade så känns det äkta. Det bjuder både på djup personlig tragedi och mer distansier dito, samtidigt som det finns ett fåtal ljusglimtar. Att filmens regissör Ted Demme dog av en kokainrelaterad hjärtattack strax efter filmen släpptes känns rätt typiskt för filmen i stort. Det är nästan så att man tror att det är ett PR-jippo, men så smaklöst kan det knappast vara.
Johnny Depp är som vanligt fruktansvärt duktig. Han kan förmodligen spela allting, och drogrelaterade roller borde han vara van vid vid det här laget. Franka Potente är väldigt duktig även hon och Ethan Suplee imponerar stort. De två senare får tyvärr alldeles för lite tid i filmen.
Blow är lite egensinnig, men inte så pass att den blir svårtillgänglig. Den berättar en inte särskilt trevlig historia om vad droger och pengar kan betyda för människor. En mycket bra uppgång-och-fall-historia.