Originaltitel: Gremlins
Regissör: Joe Dante
Manus: Chris Columbus
Språk: Engelska och spanska
Land: USA
År: 1984
Längd: 106 minuter
Gremlins måste nog anses vara en av de stora kultklassikerna, men den är svår att bedöma och i efterhand vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Mogwais är söta, små och luddiga djur, men när de får vatten på sig eller matas efter midnatt (är det inte alltid efter midnatt?) blir de elaka, fula och farliga gremlins. Billy (Zach Galligan) har kommit över en mogwai och av misstag häller han vatten på en och matar dess avkomma efter midnatt. Det dörjer inte länge innan hela staden är översvämmad av de svårstoppade bråkmakarna. Lyckligtvis tål de inte solsken så en plan för att stoppa dem kan utarbetas.
Det svåra med Gremlins är att avgöra hur mycket som är ”seriös” skräck och hur mycket som är dumhumor. Att det är så svårt att avgöra gör att hela filmen blir väldigt svår att ta på allvar. Det känns nämligen som en parodi som misslyckas med sitt parodierande och det är inte särskilt bra.
Nej, jag har väldigt svårt för hjärndöda filmer som Gremlins. Den tilltalar mig inte och är varken rolig eller läskig, bara fånig. Trots att det kan räknas som en kultklassiker så rekommenderar jag den inte till någon.