Originaltitel: King Kong
Regissör: Peter Jackson
Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson, Merian C. Cooper och Edgar Wallace
Språk: Engelska
Land: Nya Zeeland, USA och Tyskland
År: 2005
Längd: 187 minuter
King Kong är förstås en remake av den klassiska filmen med samma namn från 1933. Efter Sagan om ringen var det nästa demonprojekt som gällde för Peter Jackson och här är resultatet.
Ett filminspelningsteam med regissören Carl Denham (Jack Black), skådespelerskan Ann Darrow (Naomi Watts) och manusförfattaren Jack Driscoll (Adrien Brody) i spetsen ger sig ut för att spela in den mest spektakulära filmen någonsin. Den perfekta inspelsningsplatsen är Dödskalleön men där finner de inte riktigt det de väntade sig. Förutom en rad märkliga muterade djur, insekter och dinosaurier finner de en enorm apa som råkar förälska sig i Ann. Deras kärlek blir en märklig resa som tar dem båda till toppen av Empire State Building.
Jag har ju olyckligtvis inte sett originalet, men jag kan från säkra källor bekräfta att de två inte är särskilt lika. Förutom att den nya King Kong är nästan dubbelt så lång som originalet tyder även det på vissa utsvävningar. Och som vanligt när det gäller Peter Jackson handlar det inte om substans utan mer om datorgrafikonani vilket är så oändligt tråkigt. Ingenting är rätt med sättet filmklassikern tolkas av Peter Jackson. King Kong lider av samma problem som Sagan om ringen-filmerna (utseende före substans) men oändligt många gånger värre.
Och med sådana förutsättningar spelar det inte så stor roll vad skådespelarna gör. Åtminstone Naomi Watts och Adrien Brody är ju erkänt duktiga och Jack Black gör ett okej jobb (förvånansvärt bra med tanke på hans tidigare insatser). Men ingen gör några mirakel som kan rädda filmen.
Så för att sammanfatta den här upplevelsen är King Kong antiorgasmisk trots den enorma mängden datorgrafikonani som Peter Jackson levererar. Det är en typisk Jackson-film och ingenting räddar den från en stor kalkonstämpel.