Originaltitel: The Omega Man
Regissör: Boris Sagal
Manus: Richard Matheson, John Williams Corrington och Joyce Hooper Corrington
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1971
Längd: 98 minuter
The Omega Man är originalet på I am legend, och – för att vara helt ärligt – det behövdes. Tanken med sista människan på jorden är spännande, men de två filmerna är så diametralt olika på häftigt-lökigt-skalan.
Robert Neville (Charlton Heston) är en militärforskare som forskar på ett vaccin mot det biologiska vapnet som användes mot USA. Han har varit ensam mot mutanterna länge och livet är ensamt, tröstlöst. Då möter han ännu en överlevare, Lisa (Rosalind Cash), och hon ger honom tröst och hopp i och med att hon och några andra överlevt.
Först och främst, måste det nödvändigtvis vara mutanter väljer jag mycket hellre de i I am legend än de i The Omega Man. De senare är grymt fåniga, kultliknande nattvarelser som vill förgöra teknologin. Det är inte svårt att gissa att The Omega Man är djupt inspirerad av Kalla kriget och förmodligen är ren propaganda för USAs sak. Det blir tamt och tråkigt, med en historia som har så pass hög potential.
Charlton Heston är ju som han är. En sprättig karlakarl som spelar schack med Julius Caesar för att i nästa stund blåsa sönder mutanter med överdimensionerade vapen. Även om Will Smith inte är någon kanonskådis så slår han i alla fall Heston flera gånger om.
Så i kampen mellan The Omega Man och I am legend är valet för mig enkelt. Den senare är otroligt mycket bättre och The Omega Man är knappt så dålig att det är charmigt.