Originaltitel: P.S. I Love You
Regissör: Richard LaGravenese
Manus: Richard LaGravenese, Steven Rogers och Cecelia Ahern
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2007
Längd: 126 minuter
Den unga och nyblivna änkan Holly (Hilary Swank) sörjer, men upptäcker strax att hennes döde make Gerry (Gerard Butler) lämnat meddelanden åt henne. Meddelandena handlar om gemensamma minnen och tar med Holly på en mängd äventyr av olika omfattning. Med hjälp av breven så får hon inte bara ordning på sin sorg utan lyckas även utvecklas till en starkare person.
Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig när jag började se P.S. I Love You. Var det en romantisk komedi? Var det en dramakomedi? Sanningen visade sig vara en dos av båda delarna. Delar av filmen är riktigt tung, det är jobbigt att se hur Holly i princip slutar leva efter sin makes bortgång, men andra delar är både roliga och glädjefyllda. Det blir lite tudelat, men jag tror det är nödvändigt för att hålla ihop en film som P.S. I Love You. Och håller ihop gör den! Den blev aldrig tråkig eller ointressant och de två timmarna bara flög förbi.
En del av filmens storhet ligger i skådespeleriet. Både Gerard Butler och Hilary Swank är jättebra, och deras samspel visar sig inte minst i filmens första sen vilket är ett stort gräl. I övriga roller kan man se bland andra Lisa Kudrow, Kathy Bates och Harry Connick Jr.. Den senare är grym i rollen som den socialt defekte Daniel som gör sitt bästa för att få Holly att ersätta Gerry med honom själv.
P.S. I Love You är en film som bara växer. Den visade sig snabbt vara bra, men riktigt hur bra den kunde vara var svårt att avgöra. Jag har inte det minsta dåligt samvete för att ge P.S. I Love you full pott för en väl genomarbetat och utmärkt genomförd film som berör ända in i själen.