Originaltitel: The People’s Act of Love
Författare: James Meek
Översättare: John Swedenmark
Utgivningsår: 2005
Tryckår: 2006
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 381
Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7001-409-3
Straffången Samarin kommer till byn Jazyk i Sibirien efter att ha rymt från Den vita trädgården. I Jazyk finns dels en legion av tjecker som strider för tsaren mot kommunisterna, dels religiösa fanatiker som stympar sig själva för att bli änglalika och dels den malplacerade änkan Anna Petrova. Att kriget rasar runt omkring dem stör inte tjeckernas ledare Matula nämnvärt när han praktiserar sin galenskap i egenskap av självutnämnd härskare över Sibirien.
Handlingen är tät och intressant från första stund. James Meek är bra på att hålla saker dolda utan att det blir fånigt eller frustrerande, det blir bara fortsatt intressant. Det uppskattas eftersom det är få författare som klarar av att göra det riktigt bra. Visserligen kan frustrationen av att inte veta vara intressant den med, men jag tycker balansgången i Den yttersta kärlekens Gulag är betydligt trivsammare. Den håller ihop bra från början till slut, trots att den är nära 400 sidor lång. Mycket bra!
Språket är… Blandat är nog rätt ord. Det kan mycket väl ha med översättningen att göra. Ibland är det fullkomligt fantastiskt så till den grad att jag avundas författaren, ibland är det snudd på larvigt och dessutom saker som borde hittats i korrekturen. Att språket är så pass ojämn behöver som sagt inte vara James Meeks fel utan kan snarare vara John Swedenmarks. I sådana lägen önskar jag att jag hade läst Den yttersta kärlekens Gulag på originalspråk.
För att sammanfatta tycker jag att Den yttersta kärlekens Gulag håller ihop riktigt bra från början till slut och det finns inget tillfälle då jag vill lägga ifrån mig boken. Språket är det lite sisådär med men jag stör mig aldrig riktigt på den ojämna nivån. Klart läsvärd och jag tror den skulle göra sig bra som film.