Originaltitel: Populärmusik från Vittula
Regissör: Reza Bagher
Manus: Reza Bagher, Mikael Niemi och Erik Norberg
Språk: Svenska, finska och tyska
Land: Sverige och Finland
År: 2004
Längd: 105 minuter
Populärmusik från Vittula är en filmatisering av boken med samma namn. Det är sällan en bok och dess filmatisering är bra på samma sätt (det är sällan ens önskvärt) men här är det så och det fungerar jättebra. Filmen är lätt biografisk om livet i Pajala när asfalten kom till staden, hur det var att växa upp, om vänskap och om att vara beroende av musik.
Det hela visas upp ganska fragmentariskt i korta episoder av huvudpersonernas liv. Det är självklart ett arv från boken där varje kapitel snarare är en liten novell om någon händelse. Det är förmodligen lätt att störa sig på den kalejdoskopiska framställningen, men jag tycker att den passar perfekt. Den är annorlunda och den är effektfull. Att filmen lyckas locka fram den magiska realism som genomsyrar boken är imponerande. Det kanske inte är lika mycket som jag hoppas, men det är ändå mycket bra.
I skådespelarlistan ingår ett par prominenta namn (Björn Kjellman, Sten Ljunggren och Lennart Jähkel främst), men även om de är duktiga så är det huvudrollsinnehavarna som imponerar. Både Max Enderfors och Andreas af Enehjelm känns självklara i sina rollprestationer. Mycket bra, mycket bra.
Helheten, om man nu kan tala om en sådan, är väldigt bra. Filmen är en fantastisk version av boken och lockar fram bokens starka sidor. Sättet filmen är berättad på kan störa folk, men knappast mig. En jättebra svensk film som förtjänar att ses.