Originaltitel: Det osynliga barnet och andra berättelser
Författare: Tove Jansson
Utgivningsår: 1962
Tryckår: 1963
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 167
Förlag: Gebers
ISBN: N/A
Det osynliga barnet är en novellsamling med berättelser från Mumindalen, denna fantastiska sagovärld. Många av berättelserna från den har legat till grund för avsnitten i den japanska teckande serie om Mumintrollet som blivit så populär att avsky.
Novellerna handlar bland annat om den lilla flickan som blivit osynlig och får flytta till muminfamiljen för att de med vänlighet ska få henne cynlig, om hemulen vars nöjesfält förstörs men det gör inte så mycket för han ska pensioneras och om Filifjonkan som är så oroad och övertygad om att katastrofen ska komma så att när hon väl kommer så är hon alldeles lugn.
Problemet med novellsamlingen är det gamla vanliga som gäller de flesta novellsamlingar: den är alldeles för ojämn. Visserligen har Tove Jansson en fantastisk berättarglädje som få andra kan matcha, men i Det osynliga barnet visar hon att hon har en tendens att vara lite poänglös, som om hon inte riktigt kan avsluta det hon påbörjat. Det är synd, men det förtar förstås inte känslan av den lilla och mycket speciella värld hon byggt upp.
Apropå berättarglädjen är det ett stycke där en liten figur ska beskrivas som fått mig lite extra kär:
Två blyga ögon under en tott av hår. Sådär som folk ser ut när de inte är att räkna med.
Även om Det osynliga barnet inte är helt fantastisk, som exempelvis Pappan och havet så är Tove Jansson i alla fall alltid att räkna med.