Carissa Véliz, inläst av Rachel Perry
7 h 41 min. Tantor Audio 2021 (2021)
Innan larmet på din telefon väcker det på morgonen vet flera företag var du har sovit (och med vem), du skrollar genom dina flöden för att se om något har hänt under natten, då och då interagerar du med något innehåll och bekräftar på så sätt vad du är intresserad av. När barnen är väckta och parkerade i soffan framför den smarta teven är de lyckligt ovetande om att teven lyssnar på allt de säger. I din bil med fler funktioner än vad du förstår åker du till jobbet och bilens tillverkare vet precis var den (och du befinner dig). Kanske skulle du tagit bussen i stället. Bolaget som vann senaste upphandlingen har satt upp kameror alla säkerhet. Jobbtelefonen har du alltid med dig, Google levererar den digitala miljön för ert arbete men säger att om man betalar så övervakar de förmodligen inte vad man gör, vilket är skönt eftersom kommunens alla barn också är kopplade till Google på samma vis. Din bror skickade sitt DNA till ett företag som sysslar med släktforskning, ett material som inte bara är hans utan även ditt och dina barns. Tur att ni inte har några ärftliga sjukdomar (vad ni vet) för tänk om försäkringsbolaget får reda på det.
Första kapitlet av etikprofessorn Carissa Véliz bok Privacy is Power är som att läsa en fullständig cyberpunkdystopi med exempel mycket värre än de ovan (som ska motsvara min situation). Hade det inte varit för att Véliz har det renommé hon har och för att jag fick boken rekommenderad av en nära vän som definitivt har koll på sådant hade det varit lätt för mig att avskriva det hela som ett alltför otroligt Hollywoodmanus. I stället är det en rejäl väckarklocka (som visserligen redan börjat klämta, se ”Digital hygien — några första steg”, 2025-06-15) om att vi försatts i en otäck situation där så mycket av det vi påverkas av är bortom vår kontroll, och kanske ännu värre, bortom vår vetskap.
Det är en gammal rostig såg att om du inget betalar för en tjänst är det du som är varan, men det har heller aldrig varit mer sant än i vår digitala, uppkopplade värld. Alphabet (genom Google), Meta (genom Facebook och Instagram) och flera andra företag har haft som affärsmodell att samla personlig data, inte som statistik utan för att skaffa en kunskap om var och en av oss i syfte att påverka våra liv och uppfattningar eller att sälja den datan till dem som skulle ha nytta av att känna till saker vi kanske inte ens själva vet om. För ingen av dem var det ursprungliga affärsidén, men ju mer tiden gått har de inte bara tjänat multum, de har excellerat i konsten att utvinna data.
Är det så himla farligt då? Véliz redogör djupgående för varför det är det och har några poänger som är värda att minnas.
För det första handlar det inte om att den som är oskyldig inte har något att dölja. Dels så är det möjligt att det stämmer nu men kan du vara säker på att det stämmer om fem år? Och vem är det som ska avgöra om man är oskyldig och vad som är värt att lyfta fram i ljuset? Att värna den privata informationen är att se till att man inte blir dömd på förhand. Ofta har företagen en bra bild av oss, men då och då missar de och då kan konsekvenserna vara förödande: du kan bli dömd för ett brott du inte har begått eller bli nekad jobb eller försäkringar.
För det andra är dina privata uppgifter inte bara dina. Genom att dela med dig av ditt liv till företagen delar du även med dig av information kring dina vänner, din familj, dina barn, dina kollegor och många andra som kanske inte skulle ge sitt samtycke till detta. Genom att värna vår egna integritet värnar vi också andras.
För det tredje har vi nu hamnat i en situation där det finns så mycket data att några få stora företag kan avgöra allmänna val, som exempelvis Donald Trumps första ”valseger” i USA där de tveklöst handlat med personuppgifter för att påverka valutgången. Företagen har gått så hårt in för att individualisera våra uppfattningar om världen att det är svårt att hitta så pass mycket gemensam grund att det ens går att föra ett politiskt samtal vilket ligger till grund till den enorma polarisering vi ser världen över och som auktoritära krafter (även i Sverige) inte är sena att utnyttja med ”säkerheten” som enda ihåliga argumentet, för ingen blir säkrare av övervakningen.
Privacy is Power är den typen av bok som inte går att få oläst. På gott och ont. Vi står inför enorma utmaningar och liksom med exempelvis klimatet är det en fråga om att göra vad vi kan för att påverka utgången inför framtiden. Jag själv började byta ut Google i den mån det alls är möjligt och jag förbereder mig mentalt för att minimera interaktionerna med Metas tjänster. Jag har gått igenom säkerhetsinställningar på mina uppkopplade enheter. Ingenting är klart och att arbeta för vår personliga integritet är ett arbete som aldrig kommer ta slut (så länge det tillåts finnas företag som vill motsatsen), men det Véliz så förtjänstfullt gör med sin bok är dels att visa vad som sker omkring oss, dels ge konkreta råd på var man kan börja sin process och slutligen öppnar upp för det samtalet vi måste ha.
Vi måste prata om vad vi kan göra, hjälpa varandra att hitta lösningar utan att tappa kontakten med varandra och göra vad vi kan för att inte tillåta företagen att bryta i gruvor där vi människor är malmen.