The Road

Originaltitel: The Road
Författare: Cormac McCarthy
Utgivningsår: 2006
Tryckår: 2006
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 287
Förlag: Vintage Books
ISBN: 978-0-307-38645-8

Världen är död. Skogarna och sjöarna är döda. Fåglarna och djuren är döda. Snart är även människorna döda, men än lever ett fåtal människor i denna karga efterkatastrofenvärld, och nu blåser orden ”äta eller ätas” sannare än någonsin mellan drivorna av aska. Förutsättningarna för mannen och hans (sjuåriga?) son, huvudpersonerna i The Road, är inte särskilt goda. Med vissheten om att det måste finnas något bättre i söder rör de sig sakta utmed vägen mot hoppet och räddningen som kanske finns. Ibland stöter de på något förråd med konserver och kan leva som kungar för ett par dagar, ibland hittar de ingen mat och stöter på människor som kanske vill äta upp dem. Som om det inte hade kunnat bli värre har de även en pistol med en kula som mannen lärt sonen använda på sig själv ifall det skulle bli nödvändigt. Hemskt, minst sagt.

The Road är en bok som borde beröra, och visst gör den det, men den snuddar bara vid mig. Jag tycker aldrig att man kommer karaktärerna särskilt nära och allting beskrivs i korta episodiska stycken vilket gör att man heller inte kommer in i situationerna nog för att känna med karaktärerna. Jag brukar vara rätt blödig, men det här funkade inte fullt ut, vilket jag är lite ledsen för eftersom det sägs vara bokens styrka. Jag slås i efterhand av hur lite som faktiskt händer i boken. Det är egentligen bara barnet inbillar sig ett hot. Barnet blir skrämt. Pappan lugnar ner. Okay.

Språket är enkelt och torrt. Inte ett teckens överflöd (apostrofer i ord som ”don’t” och ”shouldn’t” är bortrationaliserade). Det kan visserligen vara en frälsning när ingenting känns överflödigt eller onödigt, men jag är inte säker på om jag gillar det eller inte i det här fallet, men magkänslan säger att språket borde få en svag tumme upp. The Road kan dessutom få priset för mest brukande av ordet ”Okay”. Det är lättare att se när man faktiskt läser den.

Om The Road är ett inlägg i en samhällsdebatt så kan jag köpa det. Frågan då är snarare vilken debatt? Handlar det om klimathotet, om kärnvapenkrig eller något annat? Svårt att säga, för man får egentligen aldrig någon ledtråd till vad som har hänt, bara att det är aska och skogsbränder överallt och att det sakta men säkert blir kallare. Jag tror The Road är en bok som kan väcka tankar (mig inspirerar den också) och jag ser fram emot en eventuell filmversion av den. Tills dess nynnar jag på Bob Marleys Everything’s gonna be alright och funderar på om The Road ska få en stark trea eller en svag fyra. Det lutar åt det tidigare.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

4 Comments

  1. Jag fattar inte hur du kan låta bli att beröras av boken. För mig var den genuint obehaglig, och det är inte mycket i litteraturväg som får mig att känna så.

    Sen gillar jag språket som fan också, men det är ju lite av en annan sak.

  2. Jag tycker inte att barnet hittar på särskilt mycket att vara rädd för. Kanske blir han överdrivet rädd ibland, om man nu kan bli det när det gäller kannibaler, svält och allmän misär.

    I övrigt så håller jag med Svante; The Road är nog en av de mest otäcka böcker som jag någonsin har läst. Dessutom är de avskalad och väldigt fokuserad.

  3. Jag lyssnade klart på the Road alldeles nyss, och mig slår den som en bok man anänder i skolan för att kliniskt och kallt förklara för gymnasieungdomar hur en berättelse bör byggas upp, efter konstens alla regler och utan att någonsin avvika från dem. Det gick inte att slå av analysögonen och det gick inte att engagera sig i berättelsen riktigt – de enda gånger jag började bli engagerad avbröt McCarthy det intressanta narrativet för att påminna om att de hade för lite mat :/
    Däremot gör den det väldigt bra i alla fall: Föreläser. Writing 101. Om man lade till något mer engagerande skulle den kunna vara riktigt mästerlig! Som det står nu blev den bara… tja… bra :/

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!