Originaltitel: Sandor slash Ida
Regissör: Henrik Georgsson
Manus: Sara Kadefors
Språk: Svenska
Land: Sverige
År: 2005
Längd: 93 minuter
Ida (Ailette Opheim) är en festande tjej i Stockholm som lever livet tillsammans med sina kompisar när hon inte är hemma, där hennes sjuka mamma (Lia Boysen) tar all energi. Sandor (Andrej Lunusjkin) är en balettdansande kille i Göteborg som inte festar eller är häftig. De två är totalt olika men lyckas trots det mötas på nätet och ge varandra det stöd som de båda så väl behöver.
Sandor slash Ida är en typisk tonårsfilm. Den handlar om ensamhet, utsatthet, tillgivenhet, kärlek, svek och allt annat som är tänkt att göra så att alla tonåringar känner ”det här känner jag igen mig i”. Olyckligt för filmen, men lyckligtvis för mig känner jag inte igen mig i särskilt mycket. Vissa fenomen är träffsäkert återgivna, men mentaliteten har jag svårt att sätta mig in i.
Jag tror att största anledningen till att jag inte tyckte Sandor slash Ida var särskilt bra är för att den inte passar mig för fem öre. Jag kan förstås inte rekommendera den till någon, men jag tror med säkerhet att det finns de som skulle uppskatta filmen mycket. Dock inte jag.
Den suger.
Jag gillade boken när jag läste den. Jag var förstås typ femton år eller nåt då också…
Men jag kan hålla med Maria i att filmen suger. För det gör den verkligen. Den känns så krystad och ”vi var tvungna att göra den här filmen…”
”Suger” är väl ett starkt ord? En film som jag ger 1 av 5 måste ju vara superbra… :P
Vilken underbar självinsikt, Martin… :)