Originaltitel: Der Process
Författare: Franz Kafka
Översättare: Hans Blomqvist och Erik Ågren
Utgivningsår: 1925
Tryckår: 2001
Originalspråk: Tyska
Sidantal: 269
Förlag: Bakhåll
ISBN: 91-7742-187-6
Franz Kafkas Processen är snudd på de pretantiösas bibel och förmodligen ett måste att läsa för alla, även om många inte vill erkänna det.
Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont blev han häktad en morgon.
Så börjar Processen, och till mångt och mycket kan man säga att den även fortsätter så.
Den handlar om Josef K. (Kallad för just ”K.” under hela boken), prokurist i stadens bankkontor. En dag blir han häktad utan att få reda på varför han blivit häktad. En process startas emot honom, och även om processen i sig inte tar så stor plats i den åtalades liv så låter K. den ta stor plats. Hela handlingen kretsar kring den labyrint som det påstådda rättssystemet är och hur K. försöker hitta rätt och rentvå sig själv.
Jag tycker att början av Processen är riktigt, riktigt bra, men att den tappar ju mer man läser. Kafkas sätt att skriva är också ojämnt. Ibland är det väldigt lätt att komma läsa medan det på andra ställen är ett stycke som löper över sex sju sidor och där det bara är massa fikonspråk.
Idén, eller idéerna, som Kafka visar upp är svårtolkade och man kanske inte ens behöver tolka dem, det är trots allt bara skönlitteratur, men det är svårt att låta bli. Att Kafka fått ett rykte som lite bitter är förståeligt.
K. framstår som en ytterst osympatisk person, men jag vet inte om det är Kafkas mening eller för att boken har över 80 år på nacken. Det passar dock boken väldigt bra. Det är inte bara rättssystemet som är osympatiskt, även den som utsätts för det är det, åtminstone i det här fallet.
Slutliga omdömet om Processen måste ändå vara övervikt till det positiva, även om jag inte tycker att det är något mästerverk. Det är snarare en bok man måste ha läst, än en bok man vill läsa.