Originaltitel: Paris, je t’aime
Regissör: Olivier Assayas, Frédéric Auburtin, Emmanuel Benbihy, Gurinder Chadha, Sylvain Chomet, Ethan Coen, Joel Coen, Isabel Coixet, Wes Craven, Alfonso Cuarón, Gérard Depardieu, Christopher Doyle, Richard LaGravenese, Vincenzo Natali, Alexander Payne, Bruno Podalydès, Walter Salles, Oliver Schmitz, Nobuhiro Suwa, Daniela Thomas, Tom Tykwer och Gus van Sant
Manus: Tristan Carné, Emmanuel Benbihy, Bruno Podalydès, Paul Mayeda Berges, Gurinder Chada, Gus van Sant, Ethan Coen, Joel Coen, Walter Salles, Daniela Thomas, Christopher Doyle, Gabrielle Keng, Rain Li, Isabel Coixet, Nobuhiro Suwa, Sylvain Chomet, Alfonso Cuarón, Olivier Assayas, Oliver Schmitz, Richard LaGravenese, Vincenzo Natali, Wes Craven, Tom Tykwer, Gena Rowlands, Nadine Eïd och Alexander Payne
Språk: Engelska, franska, spanska, arabiska och mandarin
Land: Frankrike, Liechtenstein och Schweiz
Svensk premiär: 8 december 2006
Längd: 120 minuter
Precis som i Coffee and Cigarettes består Paris, je t’aime av en rad kortfilmer på ett och samma tema. Givet titeln (översättning: ”Paris, jag älskar dig”) är det inte heller svårt att gissa vad det är för tema: kärlek och kärleksmöten i det mångkulturella Paris. Och även om det låter klyschigt så är filmen relativt fri från de uppenbara fällor den löpte stor risk att hamna i.
Det är förstås ingen mening med att försöka sammanfatta handlingen eller beskriva de tjugo kortfilmerna mer än möjligen ytligt. Ett kärleksmöte kan vara väldigt mycket: en början, ett slut, något långvarigt, något flyktigt, något löjligt, något seriöst, något spännande, något uttjatat, något farligt, något tryggt. Alla aspekter ryms i Paris, je t’aime och ingen av kortfilmerna är någon annan lik. Det är en stor del av behållningen med filmen. Tyvärr är 20 filmer för många och jag hade utan att fundera särskilt länge kunnat komma fram till ett gäng filmer som lika gärna hade kunnat klippas bort till förmån för en kortare och tätare film. Till skillnad från Coffee and Cigarettes kändes Paris, je t’aime ibland lite lång och det är knappast särskilt positivt för en film bestående av kortfilmer.
Det häftiga med filmen är det breda spektrat av regissörer och skådespelare från hela världen. Som ni ser ovan är det en rad både kända och okända namn som bidragit med manus och regi och filmerna är sinsemellan ganska olika på ett rent stilistiskt sätt. Det är förstås bara bra och precis som det ska vara. På samma sätt är skådespelarna framförallt tagna från Frankrike, USA och Storbritannien (kan man anta), med kända namn som Steve Buscemi, Willem Dafoe, Maggie Gyllenhaal, Nick Nolte, Bob Hoskins, Elijah Wood, Rufus Sewell och Natalie Portman och mindre kända namn som Cyril Descours, Sergio Castellitto, Roxane Pelicier, Ludivine Sagnier och Melchior Beslon. Det är fantastiskt att de lyckas hitta så många bra och trovärdiga skådespelare som passar för formatet. Att det är så många personer inblandade gör mig grymt imponerad.
Paris, je t’aime lyckas imponera på mig på många olika sätt: skådespel, regi, idé, stämning. Den lyckas med konststycket att visa upp kärlekshistorier utan att göra det klyschigt och utan att upprepa sig. Tyvärr känns den lite lång, men det kan jag leva med, för filmen är trots det riktigt, riktigt bra. Se den snarast.
jag tror jag såg den här på utomhusbion i norrköping, mkt bra film! men jag kom inte ihåg att det var hela 20 olika kortfilmer :D