Martin Ackerfors

Originaltitel: The life aquatic with Steve Zissou
Regissör: Wes Anderson
Manus: Wes Anderson och Noah Baumbach
Språk: Engelska, Portugisiska, Franska, Tagalog, Tyska och Italienska
Land: USA
År: 2004
Längd: 119 minuter

Under en av Team Zissous expeditioner blir en av medlemmarna uppäten. Nästa expedition är hämnd.

Steve Zissou (Bill Murray) är marinbiolog och sysslar med stora expeditioner som filmas. Under den senaste expeditionen råkar hans kamrat Esteban (Seymour Cassel) bli uppäten och filmen om den expeditionen blir en flopp. Under festligheterna efter premiären dyker hans förmodade son Ned (Owen Wilson) upp och de kommer bra överens. Med hjälp av Neds pengar beger sig Team Zissou ut på en expedition för att hämnas Esteban. Med sig på den fantastiska resan får de en gravid reporter (Cate Blanchett) som ska skriva om Steve och en hel del andra konstiga kufar.

Handlingen är intressant. Kanske inte sådär fasligt intressant på ytan, men allting trasslas givetvis ihop och blir till en enda röra. Karaktärerna är inte överdrivet konstiga, men nog är de lite underliga allt. Överhuvudtaget känns The life aquatic with Steve Zissou lite som Baron Münchhausens äventyr. Steve Zissou berättar visserligen inte om sina fantastiska äventyr på samma sätt som Baron Münchhausen, det är mer som att han har gett upp. Han ser massa saker som ingen annan levande kan drömma om och han dokumenterar det mesta men det verkar inte som att folk tror på hans upplevelser. Känslan av absurditet förstärks av den helt underbara båten. Båten i sig är kanske inte så speciell, men hela båten är en kuliss så att man ser båten i genomskärning. Skumt, men häftigt. Dessutom har de prylar och konstigheter i mängder.

Skådespeleriet är enastående från Bill Murrays sida, i övrigt känns det som precis det man förväntar sig. Med andra ord inget dåligt jobb, men heller inget extraordinärt.

Jag gillar The life aquatic with Steve Zissou. Det är en halvsurrealistisk dramakomedi som hela tiden kittlar ens uppmärksamhet.