America’s Sweethearts

Originaltitel: America’s Sweethearts
Regissör: Joe Roth
Manus: Billy Chrystal och Peter Tolan
Språk: Engelska
År: 2001

America’s Sweethearts är en historia om kändislivet i Hollywood.

Eddie och Gwen är huvudrollsinnehavarna i ”Time over time” och tillika äkta par. Under inspelningarna får Eddie (John Cusack) reda på att Gwen (Catherine Zeta-Jones) varit otrogen mot honom och när det nya paret äter middag så kör Eddie en motorcykel genom fönstret. Total skandal och Eddie hamnar på ett mentalsjukhus.

Det blir slutligen dags för ”Time over time” att ha premiär, men det innebär att Eddie och Gwen måste visa upp filmen tillsammans. Filmens marknadsförare (Billy Chrystal) och Gwens syster Kiki (Julia Roberts) ska se till att allting går bra, något som inte är det allra enklaste med ett mentalvrak och en självupptagen diva i centrum.
Turerna blir många och kaoset totalt.

America’s Sweethearts är en annorlunda kärlekskomedi. Den visar upp kändislivet så som man tror att det kan vara och driver hejdlöst med branchfolket. Dialogen är rapp och smart, och skådespelarna är som skräddarsydda för rollerna.

Skådespelarna, ja. John Cusack och Julia Roberts gör sina roller perfekt även om det är Catherine Zeta-Jones, som spelar den diviga Gwen, som är den stora 10-poängaren. Hon spelar en absurd roll trovärdigt som få och jag som inte har så mycket till övers för Catherine Zeta-Jones i vanliga fall ser åtminstone att hon har skådespelartalangerna. Eller har hon det? Jag kom på mig själv med att fråga mig om hon verkligen var sådan på riktigt.

En stor, stor eloge måste ges till Hank Azaria som spelar Gwens nya pojkvän Hector. Han är lysande som hysterisk machospanjor.

Vad ska man säga om filmen då? Det är en av de bättre kärlekskomedierna jag sett, trots att den är mer inne på komedi än romantik. Det är framförallt handlingen, situationerna och karaktärerna som gör filmen till ett mästerverk. Se den om ni får möjlighet!

Gammal ”Vem är Martin Ackerfors?”

Det här är den gamla ”Vem är Martin Ackerfors?” som jag av naturliga skäl kände mig tvungen att byta ut.

Martin Ackerfors är, såvitt vi vet, den enda författaren (förutom ett par gästspel) här på Yasylum. Det har visat sig att han inte kan ge upp det här med bloggandet, för trots att han hållit på sen 2003 har han aldrig slutat. Och de gånger han har kastat in handduken har han snart plockat upp den igen.

Martin Ackerfors, eller Yassilus som råkade bli hans öknamn på internet, är ”duktig när han vill, men han vill inte så ofta” – detta enligt i stort sett samtliga lärare han någonsin har haft. På senare tid har han dock visat något större ambitioner att vilja saker, vilket förhoppningsvis leder till att han kan bevisa för sina gamla lärare att han alls inte är duktig, ens om han vill det.

På senare tid har han visat ganska pretentiösa tendenser, bland annat genom att läsa ”finkultur” och slänga sig med termer som kontraproduktivt, diskurs, narrativ och modernism, något som gjort honom ännu mer obegriplig än tidigare. Kanske har det att göra med hans kulturintresse som sträcker sig över ett stort spann där allt från konst och litteratur till musik, spel och film får plats. Han har dessutom försökt att skapa egna alster som på ett eller annat sätt visat sig vara något katten släpat in.

Också sagt om Martin:

”Alltså, det är svårt att veta om du spelar dum för att du vill att folk ska göra saker åt dig, om du spelar dum för att du tycker att det är roligt eller om du spelar dum för att dölja att du inte vet bättre.”
– Snigel

”Så Yassilus hade skägg på Gothcon, jag hade honom som sl under ett spel men kan ändå knappt minnas honom… Alltså sorry… Det måste varit ett damn mesigt intryck.
Det där är många saker som tillsammans borde skapat ett minne. Eller så saknar Yassilus totalt sexappeal och jag bara tyckte det var meningslöst att ge honom minnesutrymme, men jag brukar inte så totalt missa någon. Det manliga släktet överlag brukar jag lägga på minnet.”
– Tibbelin

”Även för sin lilla barnrumpe ålder är han usel. På Rollspel.nu deltar han i debatten, han angriper andra skribenter i sina egna inlägg, ställer frågor till dem, och sen hotar han i samma inlägg med att stänga av andra skribenter om svaren är ’provocerande’. Vilken jubelåsna.”
– Caligula

”Efter att Ackerfors läst inslaget i den här bloggen hjälpte han linköpingsstudenten Marcus som lagt ut Aretuns text från början, att censurera så att länkningen till den avslöjande israelfientliga texten inte längre fungerar till Marcus blogg […]”
-Roger

”Äh, Ackerfors drivs väl på solenergi.”
– thark

”Om jag gör en snabbkoll på min Facebook-grupp för oss som hänger här så ser jag flera forumiter som skulle få mina väninnors puls att slå hårdare. Ackerfors t ex skulle med sina sammetsbruna ögon och hårdrocksnalle-look säkert kunna smälta ett antal Norrlandshjärtan, men inte mitt! Söta pojkar går inte hem hos mig.”
– Magoo

”Enkelspårig och något löjeväckande person med fanatiskt detaljintresse men förment undermålig social kompetens.”
– Nationalencyklopedin om Nörd

Vill du också säga något om Martin går det utmärkt att göra det via formuläret här nedanför.

Beatless (Dungeons & Dragons)

De kallar sig Beatless…


När du och ditt gäng är ute och far, som de tappra äventyrare ni är så bör ni ha klart för er att ni kan stöta på Beatless. De är farliga så passa er.
Beatless är ett bardband bestående av John Lennononinonion, Paul McCartnion, Guld-Ring O’Starr och George Harrison. De började spela tillsammans i den lilla staden Leversjö, där de alla bodde innan de begav sig ut på turné.
Nu reser de land och rike runt och spelar för de som vill höra, och för de som inte vill höra. De livar upp stämningen på värdhus och tavernor, och om man betalar dem en slant så kommer de spela hela natten lång.
Var de än kommer så lyckas de alltid samla stora härskaror av beundrare omkring sig. Om det är frisyrerna eller musiken som är den avgörande faktorn är svårt att avgöra, men det spelar inte så stor roll. De kommer alltid vara älskade…
Continue reading →