Om ett år som gått och ett nytt som tar vid

Vi skulle kunna kalla det här för ”nyårskrönika”, trots den inneboende självmotsägelsen. Det här inlägget kommer handla om ett år som gått, de mål som inte uppnåtts och konsekvenserna av ett misslyckande.
     Det vore både tråkigt och meningslöst att gå igenom varje liten detalj av det sorgliga, märkliga, spännande 2010 som på varje möjligt sätt satt sina spår på min kropp och min själ. Utan att överdriva tror jag att det här året är det som utvecklat mig mest hittills. Kanske är det en villvarelse jag har (och då får ni sätta stopp för mig innan jag gör bort mig totalt), men jag upplever förvandlingen som enorm. För ett år sedan var jag väldigt osäker på mig själv och saknade varje uns av självförtroende. Det gör jag inte längre. För ett år sedan var drömmar något jag kunde prata om men inte tro på. Nu är alla drömmar mål och varje steg en rörelse mot de målen som helt plötsligt känns inom räckhåll. För all del, för ett år sen var mina drömmar blygsamma, nu är målen stolta. Att mitt självförtroende blivit så pass mycket bättre har gjort mig till en person som liknar den jag vill vara. Jag känner att jag har mandat att ta ut svängarna och ta tag i mitt liv, min tillvaro och mina projekt. För ett år sen hade jag inte skrivit det här inlägget.
     Stor utveckling till trots, spännande liv och svängar till trots – allting är inte avundsvärt. Under 2010 arbetade jag väldigt mycket på min roman, ett arbete som jag tycker blir bra och som jag tycker är meningsfullt. Med nästan sextiotusen ord och hundra A4 skrivna står jag inför ett misslyckande. Halvt på skämt, halvt på allvar har jag sagt att att om jag inte är klar med romanens råmanus innan nyår ska jag sluta att skriva helt. Med bara några dagar kvar kan jag kallt konstatera att någon roman inte är färdig. Ska jag ta konsekvenserna av mitt uttalande?
     Jag sade som jag sade för att inte fastna i en fälla där jag skämtar om att ”jag sa inte vilket nyår” och fortsätter tugga på utan att komma närmare mitt mål. Jag drog upp den linjen för att om jag inte kan skriva en roman på ett år kommer jag aldrig att kunna leva på min penna. Det är ett sätt att ta initiativ över tillvaron.
     Deadlinen är min och enbart min egen, alldeles oavsett vad folk tycker om det. Det må vara dumdristigt eller orealistiskt, men det är en del av vem jag är. Jag borde alltså lägga ned pennan, bloggen och ambitionen för alltid. Ta konsekvenserna av mitt val. Jag tänker dock inte avsluta inlägget med ”Det här är de sista ord jag kommer skriva i syfte att underhålla.” Alla ni som hoppades: jag är hemskt ledsen, men det vore att svika alla de som trott på mig och stöttat mig. Det vore att svika mig själv.
     Under hösten har jag jobbat hårt och slitit med framförallt jobbet, men också med livet och dess vardagsrealism. Det har helt enkelt inte funnits något utrymme för skrivandet. Det är ju bara att se hur lite som letat sig till den här sidan som jag ändå hållit igår länge och vid något tillfälle flera hundra dagar i sträck. Min deadline satte jag för att jag inte, utifall jag skulle haft möjligheten att skriva, skulle fastna i en inbillad skrivkramp. Att sakna inspiration är inte ett alternativ. Det är tid och energi jag saknat. Det kommer jag inte att göra för alltid och när jag återfår den så ska det omsättas i text, i bild, i glädje, kreativitet och inspiration.
     Konsekvensen av ett misslyckande är att jag lärt mig mer om mig själv och det är precis så det ska vara. Det är precis så det har varit under hela 2010, för tro mig: jag har misslyckats gång på gång på gång.

Några lösa ord om 2011 ska jag kosta på mig: romanen kommer att bli klar under 2011 – det finns inga alternativ.
     Jag är extremt sugen på att promenera från Stockholm till Malmö via Göteborg i vår. Extremt sugen. Det kommer i så fall resultera i en samling essäer.
     Jag kommer fortsätta värdesätta livet, mitt eget så som andras, och i enlighet med ett mycket värdefullt julkort jag fick är mottot att ingenting kan stå i vägen för hur fantastiskt och roligt livet kommer att vara.
     Jag tänker skriva historia.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!