Om att inte engagera sig

Jag vet inte om det beror på mig eller om det beror på något annat, men jag har aldrig funnit kraften att engagera mig i något. Trots att det pågår dårskaper både på nära håll och runt om i världen har jag aldrig på allvar skänkt pengar till välgörande ändamål, propagerat för ditt eller datt, jag har knappt varit arg på uppenbara saker här på bloggen – det finns mycket skit man kan attackera utan att det är särskilt uppseendeväckande. Jag är inte helt avtrubbad men mina tankar sträcker sig sällan längre än till att fördöma media för att de tar upp skräpnyheter när 100 000-tals människor dör i svält och sjukdomar runt om i världen varje dag. Vad har jag själv gjort för alla dessa människor? Ingenting är svaret.

De gånger jag råkar ha en åsikt låter jag bli att nämna den för någon. Jag skulle aldrig få för mig att nämna att ogillar militären och rymdprogram med avsikt att besöka andra himlakroppar (inte ens där kan jag vara rak nog att säga att jag ogillar rymdforskning överlag), att jag avskyr våld och orättvisor och förespråkar medmänsklighet och öppenhet. Inte ens att jag ogillar nationalism kan jag nämna, för hur skulle det fungera ihop med mitt intresse för sport? Jag är en fegis helt enkelt.

Vid ett fåtal tillfällen har jag försökt. Efter Live 8-konserterna 2005 var jag övertygad om att Bob Geldof var om inte Gud så ganska nära och jag registrerade mig på One-kampanjens nyhetsbrev för att kunna hänga med i kampen för världens fattiga. Nu hamnar mailen bland spam för jag var för lat för att ta bort dem manuellt. Jag gick från att göra egna små armbindlar till att avfärda deras mail som skräp. En utveckling jag inte är så stolt över, måste jag erkänna. En gång har jag demonstrerat och även om jag i det tysta håller med de som arrangerade demonstrationen så var det mest för att vi behövde något att göra som vi gick med. ”En kul grej!” Ha! säg det till de som dagligen kämpar för den eller den saken.

Hur har det blivit såhär? Jag tror mig vara en medmänsklig person som bryr mig om hur andra har det, men – när det väl kommer till kritan – vet jag inte om jag skulle stå upp mot det jag ogillade om det blev allvar. Jag tror och hoppas att jag är starkare än så, men jag ger mig inga bevis för att så skulle vara fallet och jag kan därför inte riktigt lita på mig själv (och hur ska då någon annan kunna göra det?). När jag var yngre var jag rätt oseriös. Jag hade en knapp – röd bakgrund och gul text – där det stod ”Jag hatar att äga” i direkt motsats till Moderata Ungdomsförbundets knappar där det givetvis stod ”Jag älskar att äga”. Jag brydde mig varken om MUF eller om något annat, knappen var bara för bra för att inte finnas till. Jag har blivit lite mer seriös, men jag har inte börjat bry mig mer.

Nu är lyckligtvis det här inlägget bara delvis sant. Jag har haft svårt att engagera mig trots att jag ofta har starka och då och då uttryckta åsikter om världen och livet. Jag tänker mycket och diskuterar en del för att se så att jag tänker rätt (inte som i att jag tänker som man ska utan som i att det jag tänker hänger ihop och är ett logiskt resonemang). När så klimathotet kommer över oss som svarta moln har jag insett att nu är det kanske dags att engagera sig. Kanske.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

8 Comments

  1. ”Jag älskar att äga”? Menar du allvar? hade MUF av alla sådana knappar?
    … jag börjar nästan må lite illa nu…

    Men alltså, jag förstår inte varför du inte uttrycker dina åsikter, om det inte helt enkelt är så att du som du säger saknar chutzpah – och jag tycker det är synd, som jag uttryckt tidigare, eftersom din blogg är som mest intressant när du gör det, även om det mest verkar hända de gånger du pratar om att du inte uttrycker dina åsikter :)

    (att engagera sig i saker och ting kan jag bara kommentera med att jag är ungefär likadan…)

    … sammanfattningsvis: Friskt mod, Martin.

    1. Ja, annars hade jag aldrig kommit på tanken att göra en sådan knapp, så tack MUF för det. :)

      Nå, allting är förstås en sanning med modifikation (vilket kommer visa sig framöver *trumvirvel*) och jag tror egentligen inte det handlar om feghet när det kommer till kritan. Vad det egentligen beror på kan jag dock inte svara på.

  2. ”Jag hatar att äga” tycker jag är en ganska seriös ståndpunkt om än drastisk!

    Civilkurage i vardagen är en form för engagemang som jag tror är viktig och ”gör skillnad” i längden. Det behöver inte vara så storstilat – att inte alltid lägga sig i diskussioner utan stå för vad man tycker kan nog få större betydelse än aldrig så många demonstrationer, politiska tal och artiklar, möten, etc. Det är nu inte alltid så lätt och man kan ju inte vara kroniskt gnällig utan måste försöka vara konstruktiv. Men det går att försöka. Den stora faran är ju inte de som är dumma utan att alla de snälla tiger, typ. (Har någon sagt, minns inte vem)

    1. Nå, det är ingen ståndpunkt jag står för så när jag har den på en knapp är den inte seriös i alla fall. :)

      Nu får jag lite dåliga vibbar av ordet civilkurage, men jag förstår vad du menar och tror att du har rätt i mycket. Jag väljer ofta mina strider och det finns en hel del jag skulle kunna lägga mig, men som jag låter bli för att jag inte har möjlighet att vara konstruktiv, till exempel. Jag önskar dock att jag hade orken att föra en kampanj mot rasism och liknande orättvisor.

    2. För att förtydliga, ett exempel:
      En man i vänkretsen berättar om en kille i deras innebandylag som brukar skryta med att han slår sin tjej. På det där (avskyvärda) machosättet ”Tjejer mår bara bra av litet tisk”. Vår vän får då frågan ”Och vad säger du då?” Han skruvar på sig och vi förstår att han inte har vågat protestera. Om fler killar i just det sammanhanget vågade säga något, skulle det betyda mycket mer än vad alla feminister i världen kan åstadkomma.

  3. Jag är ju själv likadan fast ännu ’värre’, eftersom jag är mycket mer av en misantrop, men jag funderar på att gå med i Klimataktion i höst. Ska vi kolla om de har några möten i Linköping?

Lämna ett svar till XhakhalAvbryt svar