Middag med önskegäster #1

Sveriges Televisions långkörarkaféprogram (eller vad man nu ska kalla det) Go’kväll (Go’kväll på SVT.se) har någon gång i veckan (på fredagar, tror jag) ett inslag som kallas för ”önskemiddag” där en känd svensk får välja fyra önskegäster (levande såväl som döda) och berätta om vad hon eller han tänker att man kan samtala om runt middagsbordet. Jag tycker att det är ett trevligt moment som jag härmed tänkte förflytta till bloggmediet. Reglerna är relativt enkla. Välj fyra personer samt berätta om varför ni väljer dem och vad ni ska prata om.


Vi går medurs runt bordet.

1. René Magritte, konstnär

René François Ghislain Magritte (1898-1967) var en belgisk konstnär som i och med tidskrifterna Oesophage och Marie (tillsammans med Édouard Messens) lanserade den belgiska surrealismen. Någonstans där fann han sin egen karaktäristiska stil med naturtrogna målningar där något mystiskt eller oroväckande ständigt hägrar i bildernas utkant eller atmosfär. Mest känt av hans verk torde dock bilden här till höger vara: Magrittes pipa eller La trahison des images (1928–29). Texten lyder ”ceci n’est pas une pipe” eller ”detta är inte en pipa” vilket ska förstås som att bilder bara är bilder, aldrig något mer.

Jag beundrar Magritte just för att han lyckades se det absurda i det vanliga. Med små medel (ett äpple framför ansiktet, som i Le fils de l’homme (1964)) vrider han hela uppenbarelsen ett snäpp, på gränsen till vad som är fungerar. Han var kanske inte den som skapade surrealismen, men han höll dess fana högt och utmanade konstvärlden. Imponerande!

(Skulle René Magritte få förhinder skulle Marcel Duschamp eller Vasilij Kandinskij få hans plats.)

2. Terry Gilliam, regissör, manusförfattare, animatör och skådespelare

Terrence Vance ”Terry” Gilliam (1940-) har kanske gjort störst avtryck bland allmänheten som animatören i Monty Python som ser till att det mesta krossas med en stor fot. Det är dock främst i egenskap av regissör han är inbjuden till mitt middagsbord. Han har fått en outsiderstämpel som är svår att sudda ut och hans excentriska filmprojekt arbetas med i ständig motvind, vilket inte minst illustreras i dokumentären Lost in La Mancha om hans första försök att filmatisera Don Quijote. Han får dessutom oförtjänt mycket kritik för sina vansinnesprojekt (som i min mening oftast blir mycket, mycket lyckade).

Med filmer som Twelve Monkeys (vilken jag räknar som min favoritfilm genom alla tider), Fear and Loathing in Las Vegas, Baron Münchhausens äventyr och The Fisher King förtjänar man inte bara stående ovationer utan dessutom en plats vid mitt önskebord.

(Om inte Terry Gilliam kan komma får den som svarar först av Tim Burton och Joel och Ethan Coen (som givetvis räknas som en och samma person, något annat vore otänkbart) komma.)

3. Björk, sångerska och låtskrivare

Antingen hatar man Björk Guðmundsdóttir (1965-) eller så älskar man henne. Så enkelt är det. Och alla som någonsin hört en Björk-låt (och alla har hört åtminstone It’s Oh So Quiet (1995)) har en åsikt om inte bara låten utan även om henne själv. Jag tycker det är intressant att hon med sin energifyllda och mycket egensinniga musik lyckas väcka så mycket känslor, även hos de som aldrig skulle få för sig att kommentera musik i övrigt. Hon har alltid haft sin egen stil, alltid värnat om den, enda sedan hon släppte sitt första album, det självbetidlade Björk (1977), bara tolv år gammal. Men sanningen är den, jag känner inte hennes musik (eller hennes person) särskilt väl, men likväl blir jag ständigt imponerad när jag hör och ser henne. Jag kan inte riktigt sätta fingret på om hon vet exakt vad hon gör eller om hon inte har någon koll överhuvudtaget. Oavsett vilket är det alltid nytt och spännande.

(Skulle det vara så att Björk inte skulle kunna dyka upp är hennes plats reserverad åt John Cage eller Robyn (ja, den Robyn).)

4. Gabriel García Márquez, författare

Vad vore min middag utan colombianen och nobelprisvinnaren Gabriel García Márquez? Han är min favoritförfattare och det handlar främst om hans uttryckssätt och han berättarglädje. Hans språk har fascinerat och inspirerat mig fasansfullt mycket sedan jag läste Hundra år av ensamhet (1967) och sedan dess har han bara fortsatt att leverera (nåja, han har knappt skrivit något nytt sen dess, men ändå) nya tillfredsställelser: Patriarkens höst och Kärlek i kolerans tid kanske är de främsta exemplen. Jag kommer förstås alltid bära med mig hans prosa som med sin magisk realism ständigt trollbinder mig. Hans plats som en konstens förnyare (han praktiskt taget uppfann magisk realism) bland mina önskegäster är given.

(Jag skulle bli väldigt besviken om Gabriel García Márquez av någon anledning inte skulle kunna hörsamma min inbjudan, men skulle det vara så bjuder jag Anne Carson eller Claudio Magris.)

Vad skulle vi prata om?

Temat för samtalet skulle vara konstens förnyelse och kampen för att ha ett eget uttryck. Samtliga fyra är inbjudna för att jag anser att de har bidragit till något nytt inom sina respektive kulturgrenar och för att de alltid, i alla lägen, behållit sin värdighet trots att långt ifrån alla älskar vad de gör. I ett inlägg för lite sedan önskade jag fler unika röster inom musiken och det är lite det jag vill höra mina gästers syn på. Idag är det allt svårare att vara unik, att göra något eget, och ändå nå ut till en bred publik. Vissa säger att konsten måste kommersialiseras mer, medan andra menar att konsten ska vara fri. Jag ser inget självklart svar på det (även om jag vet vad jag önskar) och jag tror att vi lagom till varmrätten skulle enats om att konsten måste vara fri, men därefter skulle få problem med att förklara hur det ska gå till i ett samhälle med ganska stark marknad. Jag vill inte vara lättköpt, lättsmält och jag tror ingen av mina gäster vill det heller. Värdighet är viktigt, men värdighet betyder olika saker för olika personer. Kanske har vi lika många definitioner av värdighet som vi har personer runt bordet. Det skulle inte göra något, tvärtom, det skulle bara göra det hela mer intressant. Jag skulle förmodligen inte få några svar av diskussionen, men jag skulle ha mycket intressant att tänka på inför min framtid som hoppfull kulturarbetare (om jag nu finner det meningsfullt efter vårt samtal, det vill säga).

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

10 Comments

  1. Alltså, jag tänkte skriva något som faktiskt har en poäng som svar på det här, för jag tycker att det är ett intressant inlägg och intressant koncept… men det som fastnade mest i skallen på en gång var… Robyn.
    Varför Robyn? Den Robyn? Det är väl den enda av de där jag liksom helt enkelt inte kan föreställa mig varför du skulle vara intresserad av. Jag menar, vad -är- speciellt med henne? :S

    1. Hon har en egen stil och ett eget sound som dessutom tilltalar mig mycket. Inte så att jag tänker ”wow!”, utan snarare att det kommer krypandes och verkligen ingående förklarar varför det är så bra. Hennes första plattor var förstås inte så speciella, men med My truth (1999) började man höra antydningar om vad som komma skulle och med Robyn (2005), som hon släppte på eget bolag, är det svårt att missa egensinnigheten. Hon har alltid varit ung (hon var 25 när hon startade sitt skivbolag) och det är inte konstigt att det varit tillrättalagt och kommersialiserat tidigare, men hon bröt sig loss (bokstavligt talat) och fortsätter hon på samma spår som hon givit sig in på kan hon leverera mycket mer som är egensinnigt och bra.

      Nu har jag förklarat, ska du svara ordentligt nu? ;)

    2. Jo, jag tänkte det, men nu glömde jag ju vad jag skulle säga :P

      Det är en väldigt kul grej däremot. Vore jag inte jättedålig på att rita av folk/rita karikatyrer skulle jag göra något liknande i bildform.

    3. Två saker: 1. det kommer fler tåg, som titeln på mitt inlägg antyder. Jag har åtminstone två idéer till på middagar. 2. Du behöver förstås inte vänta på att jag skriver om det igen. Kommer du på vilka du ville bjuda så är det ju bara att ösa på. :)

      Ritad middag vore ballt det med!

    4. Jag blev lite förvirrad av 2, men jag antar att du menade att jag menade att jag tänkte svara med en middag of my own? Det var inte riktigt vad jag menae med ’skriva något som faktiskt har en poäng’, men nåja xP

      Och ritad middag har nackdelen att lite av det roliga försvinner om man inte har med folk de flesta känner igen, så man skulle få bjuda folk som… Shakespeare, Dawkins, Karl Jung och Oprah, typ, och det skulle ju vara rätt trist.
      Jag tror inte Dawkins och Oprah skulle komma så väl överens till exempel, och Shakespeare skulle nog behöva en dusch.

    5. Ja, det var precis så jag menade. :-) Ursäkta otydligheten.

      Tja, en ritad middag kräver kanske förklaring, men det hade varit snyggare än mitt bord och de inklippta fotona. Å andra sidan kunde jag ju ansträngt mig för att göra det mer corny. Nåja.

    1. Nå, Michael Jackson var visserligen en musikalisk begåvning utan motstycke men för mig kändes han aldrig särskilt originell, han var snarare en mästare på att veta exakt vad folk ville ha och genomföra det. Att han sedan kom att antingen älskas eller hatas antar jag hade med andra, icke musikrelaterade, saker att göra.

  2. Jättekul ide’ som har kittlat min skrivlusta hela veckan!
    Eftersom litteraturen är tidlös och gränslös borde det gå att få till ett inspirerat och livligt samtalande middagssällskap av kulturpersonligheter från de mest skiftande platser och epoker! Emily Dickinson, Petrarca, Homeros, Gertrud Stein t ex. Dock hade det nog varit svårt att få Emily att komma, skygg som hon var.

    Det blir kanske ett inlägg på Stänk och Flikar!

    1. Ja, bara litterära gäster har jag också funderat på, men temat för den här middagen fick bli konstens egensinnighet eller liknande. Jag har fler middagar med andra temata på gång. :)

      Roligt att det inspirerar, som sagt, och jag ser fram emot eventuellt inlägg från dig (och andra) på samma tema. Hade faktiskt hoppats på att fler skulle nappa, likt de många enkäter som trillar runt bokbloggarna, men de kanske är mycket coolare? ;)

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!