L’Homme orchestre

Originaltitel: L’Homme orchestre
Regissör: Georges Méliès
Manus: Georges Méliès
Språk: Inget
Land: Frankrike
År: 1900
Längd: 2 minuter

L’Homme orchestre (länk till Youtube) är ännu än film från filmens barndom. Här ser vi Georges Méliès på en scen med en rad stolar, han sätter sig på den första och klonar sig och sätter sig på den andra, och så vidare. När alla stolar är fulla har han en orkester av sig själv som spelar en liten stump. Efter det leker han mest med filmskapandet. Försvinner, går upp i rök, trollar bort stolar.

De andra filmerna jag sett från början av filmskapandet har mest lämnat mig likgiltig annat än för dess historiska värde men L’Homme orchestre tycker jag verkligen är genuint häftig. Visst, effekterna är primitiva och med dagens mått överfyllda med missar, men det gör liksom inte. Det är skaparglädje, det är humor och det är en lek med formatet och bara därför är det värt att se den.

Jag är verkligen såld på L’Homme orchestre. Två minuter glädje för bra för att missa.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!