Originaltitel: Ladder 49
Regissör: Jay Russell
Manus: Lewis Colick
Språk: Engelska
År: 2004
Ladder 49 är en film om vardagshjältar. En film om människor som sätter sitt liv på spel för att rädda andras.
Det är möjligt att en sådan film behövs.
Det var föga oväntat att en sådan här film skulle komma från USA för eller senare, i och med 11 september. Det som förvånade mig var hur bra de gjorde den.
Ladder 49 handlar om Jack Morrison (Joaquin Phoenix), en hängiven, duktig och orädd brandman som efter att ha räddat en man fastnar inuti en brinnande kåk. Därifrån får vi dels se hans och brandkårens kamp för att få ut honom, och dels tillbakablickar från hans liv som brandman. Första dagen, giftermål, dop, första branden och så vidare.
Filmen är gripande. Åtminstone blev jag väldigt berörd av hur de lyckas förmedla känlsor. Man känner hur god sammanhållning och stämning de har nere på stationen, men man känner också sorgen då en kollega går bort och frustrationen över de problem som uppstår kring deras farofyllda liv.
Från början ogillade jag Joaquin Phoenix. Jag vet inte varför men så var det i vilket fall. Här får han hur som helst upprättelse. Det är en tung roll som han gör riktigt bra. En stor eloge till John Travolta som den skämtsamma men bestämda brandchefen.
Musiken överraskade mig lite. Både valet och den höga kvaliteten. Det var lite lummig halvsoftrock varvad med instrumentala stycken. Och de var grymt bra. Riktigt, riktigt bra.
Men, och det finns ett men, filmen är en film om amerikanska hjältar på amerikanskt vis. Det märks tydligt på sättet den glorifierar. Tycker man inte om det så ska man inte se filmen, så enkelt är det.
Kan man stå ut med det får man se en riktigt häftig rulle, men många skratt och en del gråt.