Jag bidrar visst till censuren…

Vad härligt när det dras på de stora växlarna. Igår blev jag uppringd av författaren bakom bloggen Muslimska friskolan. Han sökte en kompis till mig angående ett inlägg som han gjort på sin blogg. Jag lovade att vidarebefodra det bloggförfattaren hade att säga eftersom jag inte ville lämna ut några kontaktuppgifter. Och jag höll vad jag lovade, jag vidarebefodrade det som sagts. Min kompis, å sin sida, hade under en tid funderat på att ta ner bloggen eftersom han inte använde den (anledningen är egentligen irrelevant, poängen är att jag inte hade något med den att göra). Idag upptäckte jag att författaren bakom Muslimska friskolan dragit den fullkomligt ologiska slutsatsen att jag skulle haft något med saken att göra. Såhär skriver han:

Bara några timmar efter att linköpingssocionomen Martin Ackerfors med sin blogg:

http://yasylum.theyard.org/

erfar att Åsa Aretuns texter om Palestina fått uppmärksamhet, drar han och linköpingsstudenten Marcus i censurbromsen.

och

Efter att Ackerfors läst inslaget i den här bloggen hjälpte han linköpingsstudenten Marcus som lagt ut Aretuns text från början, att censurera så att länkningen till den avslöjande israelfientliga texten inte längre fungerar till Marcus blogg […]

Jag har som princip att låta folk ta sina egna beslut, även när det gäller bloggande. Därför känns det här otroligt främmande för mig. Jag är inte särskilt förtjust i censur och skulle definitivt inte lägga någon som helst energi på något så obetydligt som det aktuella ämnet. Hur ”censurering” av anti-Israeltexter skulle vara till någon fördel för muslimska friskolor övergår även det mitt förstånd.

Men för att reda ut en sak en gång för alla. Jag struntar helt och fullkomligt i muslimska friskolor, huruvida de är bra eller överhuvudtaget ska tillåtas existera. Jag kan inte påminna mig många saker som jag är mindre intresserad av, så för min del får ni kritisera på, forska på precis så mycket ni vill (så länge tillbörlig respekt visas, men det gäller allt och inte bara muslimska friskolors vara eller icke vara).

Så, vad jag är mest nyfiken på är varför jag ”förtjänar” att hängas ut på det här sättet utan möjlighet att försvara mig* annat än genom det här inlägget som förmodligen få kommer att läsa i förhållande till hur många som läser den andra bloggen. Allt jag gjorde var att vidarebefodra den informationen som personen bakom bloggen ringde om. En hypotetisk fråga: Om du hade fått tag i min kompis och han tagit ner bloggen efter det, hade du då varit i maskopi med honom för att censurera? Jag hoppas du ser det här och att du ser det orimliga i att jag hängs ut på det sätt du hängt ut mig på, jag har ju inget med saken att göra och skulle föredra att lämnas utanför en debatt jag inte bryr mig om för fem öre.

* Personen bakom bloggen ringde från privat nummer och ville inte ange något sätt att ta kontakt med honom när jag pratade med honom. Han tillåter dessutom inga kommentarer på sin blogg.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

10 Comments

  1. tjoop tjoop! Boken var projektarbetet vi gjorde i slutet av gymnasiet. Vi fick sponsorpengar som täckte tryckningen vi gjorde på Ringqvists Tryckeri AB. Vi tryckte den i 230 exemplar, men har inte orkar börja sälja den förrän nu. Den är i A5 format.

  2. Gelix: Tufft, får se till att kolla upp det mer. :)

    Ante: Inget fel på blivande journalister, jag hoppas ju själv på att jag är det. Däremot verkar det vara den där osansande typen som är duktig på förhastade slutsatser.

    Svante: Kanske, kanske inte. Den har ökat mitt besökarantal (Yay!) och det har visst varit inblandad i något polispådrag mot den där rapporten.

    Anders: Ja, inte ens det stämmer ju eftersom jag numer pluggar kulturvetenskap. Och ”förärats” vet jag inte om det är rätt ord. Det dras hur som helst fler helt orimliga slutsatser i ett nytt blogginlägg. Jag orkar dock inte bemöta det eftersom det bara verkar vara feberyra fantasier om något jag verkligen inte har något med att göra. Jösses.

  3. gillar hur han får det att låta som att du pressat mig till att stänga bloggen eller att jag skulle stängt den för att skydda henne, Åsa.

    För alla som bryr sig stängde jag min blogg för att jag inte ville att massa galningar skulle läsa inlägg om mitt privatliv och sätta dem i konstiga sammanhang till nån forskare på universitet som jag inte ens har träffat på snart 1.5 år. :) som nyss alltså hänt. Och för att jag inte längre använde mig av den och tyckte det kändes konstigt att lämna efter mig spår i den digitala världen.

Lämna ett svar till MartinAvbryt svar