Det här blir en kort och föga intressant post. Jag tänkte bara ge mitt oreserverade medhåll till Marcus Birro när han skriver om ”klanen Schulmans” bloggande. Jag har länge funderat på att ondgöra mig över den trend som deras nätaktivitet*, om inte startat så i alla fall ridit på. Bloggarna är i många fall elitistiska och nedsättande mot alla bloggskribenterna anser förtjäna det. Jag anser mig inte vara snällast i världen, men jag vill åtminstone vara så långt ifrån den typen av bloggande som det överhuvudtaget går att vara. Det som gör mig mest förbannad är egentligen inte att de skriver skräp, internet är, på gott och ont, fritt och värre saker än tre pompösa elitister är lätt att hitta utan att anstränga sig nämnvärt. Det som gör mig argast är istället att de får sådan uppmärksamhet. De är de mest lästa bloggarna i Sverige. Varför vill någon läsa det de skriver? Den infantila mobbingen och de i många fall skrämmande inläggen visar på en brist på respekt för hela deras omvärld. Förmodligen även de som läser bloggarna.
Men det är klart, min avsky för fenomenet bygger kanske mest på avundsjuka. Jag anser mig vara bättre än Schulmans, Yasylum är en bättre webbplats än något Schulmans någonsin kommer röra vid, men jag blir inte omnämnd i Dagens Nyheters kulturdel eller har fantastiska 172850 läsare (Siffrorna anger besök per IP-adress och timme senaste 7 dygnen). Jag har en femhundrasjuttioandradel av det besökarantalet…
Marcus Birro skriver ”Så länge Schulmans tillåts representera bloggandet utåt är det här inte en blogg” och jag kan inte annat än hålla med fast med Yasylum i åtanke. Trots att det förmodligen är verkningslöst uppmanar jag er… Nej, jag ber er att inte ge Schulmans någon uppmärksamhet (jag inser hyckleriet i att ägna ett helt inlägg åt att ge dem uppmärksamheten jag inte vill att någon annan ska ge dem). Uppmärksamma bra, genomtänkta, läsvärda och intressanta bloggar istället (och då inte nödvändigtvis Yasylum, det vore bara en bonus).
* Jag tänker inte bevärdiga dem med länkar.
Jag instämmer i det du säger! Jag ser inte poängen i att skriva skräp och balansera på gränsen nära till förtal av andra människor. Förkastligt!
Visst kan man vara avundsjuk på besökarantalet, men ärligt talat skulle jag nog inte vilja ha den mängd besökare till min blogg. Det är roligt att folk läser, och i synnerhet kommenterar, men det är än roligare när kommentarerna ger upphov till en intressant diskussion och inte endast utgör pajkastning.
Jag håller med Johan. Jag tycker inte att besöksantal är något att sträva efter i sig, speciellt inte om man vet att hälften av besökarna inte ens tycker om sidan! Nu har jag inte någon aning om vilket typ av blogg du pratar om, och jag kommer inte att kolla upp det heller, men så tycker jag i alla fall :)
Ja, jag var förstås inte helt seriös med att läsarantalet. Det var mer ett svar på det försvaret Schulmananhängarna använder för att rättfärdiga beteendet. Att komma dragandes med Jantelagen är alldeles för enkelt.
”Varför vill någon läsa det de skriver?”
Det är mycket enkelt: folk är idioter, världen skulle vara en bättre plats utan 99,9 % av alla människor. Det handlar om samma typ av drägg som läser kvällstidningar.
Vänta nu, ”elitist” är ju något positivt. :D
Svante: Du kanske har rätt i att många är idioter (uppenbarligen) men jag tror att många upprörs över Schulmans idiotier och därför lockas att läsa mer av dumheterna snarare än att förkastar det. Jag är fortfarande så ung och naiv att jag tror det bästa om folk. :)
”Elitists” värdering är helt beroende av kontext. :P