Hittat på min hårddisk: Färjekarlens sång #3

Eländet fortsätter! Det här är mest smörja och jag undrar om jag inte borde sluta publicera det här innan jag skämt ut mig totalt. Det som är intressantast är förmodligen att även om jag skrev det i början av 2006 – bara tre och ett halvt år sedan – känns det som tusen år och väldigt mycket har förändrats i mitt skrivande. Idag skulle jag aldrig skriva såhär.

Prologen
Kapitel 1

Kapitel 2

När Jonas slog upp ögonen strömmade ljuset runt honom och han förblindades. Var det här himlen? Hade han dött?

Det tog ett par minuter innan hans ögon hade vant sig vid det starka ljuset. Han satte sig upp och såg sig om. Han var kvar i sitt sovrum och han var faktiskt lite besviken. Solen sken rätt in genom fönstret och antydde att det var förmiddag. En kort tanke om att han var försenad till jobbet for förbi i tankarna utan att få fäste. Rummet var tomt och vartefter han strosade runt i lägenheten upptäckte han att hela lägenheten var tom. Och att han var naken.

Det syntes inte ett spår efter möbler, kläder eller de människor som var i lägenheten innan Jonas hade förlorat medvetandet. Det faktum att han saknade kläder begränsade hans möjligheter lite, insåg han snabbt och gav upp tanken på att fråga grannarna om de sett något. Han gick ut på balkongen. Det var kallt i höstluften trots solskenet som böljade över fasaden. Jonas strök sig genom det numer korta håret och på bakhuvudet kände han en stor bula med en sårskorpa på. En insikt kom till honom – Det kanske inte ens var meningen att jag skulle överleva.

Nästa tanke som kom till honom var frågan om vad han skulle göra nu. En kraftansamling för att skrapa ihop det lilla förnuft han hade kvar svarade resolut. Sätt på dig kläder.

Jonas ryckte till, liksom skrämd av tanken på att han var naken. Han såg ner på gatan för att se om någon sett honom. I lekparken precis nedanför satt små barn och storögt stirrade på honom men det var inte det som fångade hans uppmärksamhet. I en hög på backen precis nedanför låg den blåa mattan och durkslaget i en prydlig hög tillsammans med några enstaka klädesplagg. Byxor, skor och en tröja med huva såg det ut som.

Med en himla fart satte Jonas iväg ner för trapporna för att hämta de kläderna som var utspridda på marken. När han kom ut nere på gården sprang han fram till högen med hans gamla prylar. Han satte sig och började rota igenom sakerna, fiskade fram de kläder som fanns. En förskräckt mamma med sin lilla dotter gick förbi precis framför honom. Mammans ögon var skräckslagna och hennes kinder röda av förnärmelse. Flickan såg däremot betydligt mer nyfiken ut och ryckte sin mamma i ärmen och pekade mot Jonas.

»Mamma, mamma, vad gör han för något? Varför har han inga kläder på sig? Mamma, mamma, vad är det där för något?«

Vid sista frågan ryckte Jonas till och undrade vad flickan syftat på. Hans första uppenbara tanke dementerades snabbt då han följde flickans hand med blicken. Mot hans rygg. Märkligt. Mamman försökte förgäves få tyst på den frågvisa unga damen när denna fnissade åt Jonas tafatta försök att se sin egen rygg. Med ett fast tag om flickans överharm drog hon med sig flickan bort från spektaklet, hela tiden med en föraktfull blick mot den nakna mannen vid högen.

Jonas släppte snabbt vad det nu var flickan hade pekat på och fortsatte att rota i högen. Strax under durkslaget låg det en papperslapp med ett hål igenom. Det såg ut att vara ett brännmärke. Han vände på pappret och på baksidan – eller snarare framsidan – var en bild på Jonas och Therese, en av de första bilderna som togs på dem tillsammans. Tidigare hade det inte varit ett brännmärke genom Jonas panna, vilket det var nu. Han petade ner bilden i fickan på jeansen han antog var hans och drog på sig dem. Genast kändes världen som en tryggare plats och barnen i lekparken tappade snabbt sitt intresse för Jonas. Han drog tröjan över huvudet och knöt på sig gymnastikskorna. När han skulle sätta på sig den högra skon kände han hur något låg i den. Bilnycklarna. Jonas tog ett litet skutt när han såg vad det var och började packa ihop de prylar från högen som var någon mening med att spara. Med ett stadigt tag runt sakerna började han gå mot bilen.

Till Jonas förvåning var han förvånad när han såg att bilen stod kvar. Den dubbla förvåningen tog honom lite på sängen och han tappade det mesta av sakerna han hade i famnen. Snabbt plockade han upp dem igen och slängde med viss möda upp bakluckan på den lilla Forden, dumpade godset däri och bankade igen luckan igen. Lite rost föll av och Jonas suckade åt det så våldsamt att ännu mer rost ramlade av. Han gick fram och satte sig i förarsätet. Hans nästa anhalt, intalade han sig, var centrum. Han behövde ta reda på hur mycket pengar han hade kvar på sitt konto, om kronofogden verkligen var inblandad i det här och var Therese hade tagit vägen. Och så skulle han till jobbet. Han var, enligt klockan på bilstereon, två timmar för tidig till sitt arbete, vilket med korrekt tid innebar ungefär sex timmar försenad.

Fast mest av allt behövde han underkläder. Helst rena och hela.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!