Originaltitel: Fun with Dick and Jane
Regissör: Dean Parisot
Manus: Judd Apatow, Nicholas Stoller och Peter Tolan
Språk: Engelska och Spanska
Land: USA
År: 2005
Längd: 90 minuter
Fun with Dick and Jane med Jim Carrey och Tea Leoni är en nyversion av Fun with Dick and Jane från 1977 med George Segal och Jane Fonda.
Precis som i filmen från 1977 handlar den här filmen om Dick Harper (Jim Carry), en framgångsrik affärsman som har alla möjligheter i världen att leva ett lyxigt och skönt liv.
Dick lyckas dock få sparken och han och hans fru Jane (Tea Leoni) inser snabbt att de inte kan fortsätta spendera så mycket pengar. Deras hus ger dem trots allt en saftig skuld.
De provar på lagliga sätt att tjäna pengar, men till slut satsar de på en kriminell väg och rånar sig till ett gott leverne.
Handlingen fungerar, det måste jag medge. Den är som gjord för humor (det vore konstigt annars, den är gjord för humor) och det blir lätt skämtsamma och dråpliga situationer som får en att dra på smilbanden.
Jag har inte sett föregångaren, så en jämförelse vore dum, men i nyversionen är det hur som helst väldigt mycket satir. De driver hejdlöst med affärsvärlden i allmänhet och några av USAs storbolag i synnerhet, bland annat Enron.
Jim Carrey gör en relativt sansad tolkning, vilket gör att filmen går att uthärda. Det känns inte tillgjort som det så ofta gör med den mannen. Tea Leoni gör ett bra jobb som frun.
Skojigast är det att se Alec Baldwin, några kilo tyngre sen senast jag såg honom, som den rika och dryga bolagschefen. Riktigt uppiggande.
Men filmen når inte hela vägen. Den är skojig och full av referenser till verkligheten och det gör den väl värd att se om man är upplagd för sådant. Annars tror jag att humorn är lite för låg och satiren lite för hög.