För några minuter sedan avslutades den timme som gått under namnet Earth Hour (www.earthhour.org). Manifestationen är världsomspännande och intresset har, så vitt jag förstått, varit enormt. Kanske är det en effekt av det fantastiskt misslyckade Köpenhamnsmötet i slutet av förra året, en viktig replik till makthavarna som inte riktigt verkar ta det hela så allvarligt som problemen förtjänar.
Det intressanta med Earth Hour är kraften i det. Om det nu finns en kraft. Jag tror inte att Earth Hour i sig kan förändra världen, det spelar ingen roll om det inte är en lampa tänd i hela världen en timme en gång om året. Earth Hour är ingen lösning. Däremot är det ett sätt att dels visa att man bryr sig, dels öka medvetenheten om vad det är för problem vi står inför. Det kan naturligtvis aldrig vara fel. Tvärtom, det är essentiellt om vi överhuvudtaget ska kunna vara säkra på en framtid. Klimatforskaren Christian Azar nämnde i en intervju hur människors engagemang var en av de grundläggande förutsättningarna för att slaveriet kunde avskaffas. Folket gjorde sin röst hörd och gav inte makthavarna något val. Det låter som en saga (man kan förstås argumentera för att all historieskrivning har ett sagoskimmer omkring sig, men det hör inte hit). Och faktum är, allt vi kan hoppas på kanske är ett sagoslut.
Jag tror på att vi människor kan lösa den här soppan. Det måste jag göra. Och framförallt, det måste vi göra. Därför grämer jag mig lite när det pyr en misstanke i bakhuvudet på mig: tänk om Earth Hour används som ett avlatsbrev? ”Om jag släcker lyset nu har jag lättat mitt samvete för att jag tar bilen till jobbet varje dag.” Och missförstå mig rätt, jag dömer ingen – jag är själv en hycklare av värsta sort och låter datorn stå och tugga hela dagarna. Mitt samvete är långt ifrån rent, men jag försöker och jag inbillar mig att jag blir bättre. Earth Hour är inte mitt avlatsbrev. En hållbar framtid är mitt avlatsbrev och det måste vara allas angelägenhet (inte att mitt samvete blir rent, att framtiden är hållbar, naturligtvis). Samtidigt kan den eventuellt nära förestående domedagen vara ett ok alltför tungt att bära och var och en av oss kan inte ha samvete för hela världen. Det är inte heller hållbart (om man inte är misantrop då).
Det är här Earth Hours stora styrka ligger. Genom en manifestation som Earth Hour kan vi dela ansvaret, lära oss mer och ta nästa steg – må det vara en släckt timme i månaden/veckan/dagen eller andra sätt att påverka både miljön och makthavarna. Jag tror Earth Hour gör nytta om vi gör det på rätt sätt.
Jag spenderade en två timmar lång Earth Hour med att dels gå och handla tvål och andra förnödenheter på ica och dels ligga i mörkret och prata med Wera om vad som var fel med världen – folk som släcker lamporna och tänder ljus. Människor som använder Earth Hour just som avlatsbrev – människor som inte tror att de måste bry sig hela tiden, utan bara den här gången när det spelar roll. Människor som ser Earth Hour lite som att köpa ett rosa band eller ge en krona till Röda Korset – visst hjälper det lite, och man får lite extra gott samvete, men alla vet att det inte gör en stor skillnad.
Alla vet att det inte verkligen -behöver- göra en stor skillnad. Det påverkar ändå inte -deras- liv. Och de tror inte att Earth Hour eller vad den står för kommer att behöva göra det heller.
Jag tror också att Earth Hour gör nytta om vi gör det på rätt sätt – men det är så svårt att tro att vi kan, med tanke på alla bevis på motsatsen. För varje skräp som ligger på marken dör jag lite på insidan och för varje hamburgare som säljs lite till.
Ordet ’Köpenhamn’ har blivit nästan synonymt med ’ryggont’ av hur tungt det känns bara att höra om det.
Men det enda man kan göra är väl att räta på ryggen, upp med hakan och bita ihop – för man kan inte förvänta sig att andra ska lösa problemet om inte en själv är beredd att göra något åt det… men jag är förstås också hycklare, så mycket papper och andra manifestationer av döda träd jag bränner igenom i och med min allra största hobby – och däri ligger väl hela problemet. Även vi som bryr oss är hycklare i grunden, och ibland (men bara ibland!) gör det mig lika ledsen som faktumet att det finns människor som på allvar tror att allt är okej, att den globala uppfuckningen är ett enda stort skämt och att om den INTE är ett skämt så är det okej för snart kommer Jesus och hämtar dem :(
Du är nog i grunden mer pessimistisk (realistisk?) än vad jag är, men jag har inte svårt att följa vägen dit. Det är rätt uppenbart att vi är på väg utför en brant utförslutning.
Det luriga är att det borde gå att övertyga precis vem som helst, dock med olika argument. Rent ekonomiska faktorer går att åberopa, liksom riskanalytiska, moraliska och allt vad man kan tänka sig. Argumenten är så många att det enda sättet att inte bli övertygad verkar vara att inte lyssna. Tyvärr är det rätt framgångsrikt.
Det är väl just det att det borde gå att övertyga vem som helst som ibland gör mig så uppgiven över att det är så svårt.
Men Joel Pett säger det bättre än vad jag kan:
http://politicalirony.com/wp-content/uploads/2009/12/091207usatC.slideshow_main.prod_affiliate.91.jpg
Jeg tror absolutt ikke at særlig mange bruker Earth Hour som avlatsbrev, nettopp fordi det bare er et symbol. Det er ingen som tror at klimaet blir bedre eller man kan kjøre mer bil hvis vi skrur av strømmen 1 time 1 gang i året. Nettopp fordi Earth Hour er et fullstendig uforpliktende tiltak, som i seg selv ikke har noen effekt på klimaet, så kan den ikke brukes til å gjemme (eng. hide) seg bak. Det er kanskje nettopp derfor Earth Hour er bra og viktig. Det er bra å se at så mange mennesker (godt over 1 milliard, tror jeg) over hele kloden gjør samme symbolske handling. Vi ser at vi bor på samme klode, og vi ser Planeten Jorden som vi ofte glemmer. Earth Hour løser ingen problemer. Men jeg tror det øker bevisstheten. Og det hjelper. Hvertfall litt.
(Hjemme hos oss førte dessuten Earth Hour til en ny og anderledes lørdagskveld som jeg har skrevet litt om her: http://mittsnitt.wordpress.com/2010/03/27/jordas-time-det-lokale-i-det-globale/
Så en bitteliten lokal effekt har Earth Hour hvertfall hatt)
Earth Hour i sig är ju inte dåligt, det är bra med manifestationer av sådant slag och ännu bättre om det får resultat på politiken som förs. Men jag är rädd för att det för vissa (inte alla, eller ens nästan alla, den politiska opinionen för miljön är stark (men kanske inte tillräckligt stark)) blir ett sätt att rättfärdiga tänkandet att ”jag som individ kan inte göra så mycket, men nu har jag gjort vad jag kan”.
Sen har du förstås rätt, medvetenhet och kunskap är det som i grunden behövs för att lösa alla problem, tyvärr verkar det ju inte vara beslutsfattarna som får medvetenheten och kunskapen i det här fallet… Då skulle vi redan vara på väg.