Coffee and Cigarettes

Originaltitel: Coffee and Cigarettes
Regissör: Jim Jarmusch
Manus: Jim Jarmusch
Språk: Engelska och franska
Land: USA, Japan och Italien
Svensk premiär: 9 juli 2004
Längd: 95 minuter

Coffee and Cigarettes är kortfilmernas svar på en novellsamling. I elva kortfilmer samlas personer vid ett fikabord och dricker kaffe, röker cigaretter och samtalar om inte särskilt mycket alls, faktiskt. Och det är bra – riktigt bra. Man skulle kunna tycka att det borde märkas att filmen är gjord över en sjuttonårsperiod, men icke – den är tidlös.

Att prata om en handling vore snudd på löjligt. De flesta kortfilmerna handlar om väldigt mycket eller ingenting och vissa av dem har lätt absurdistiska drag. I ”Jack Shows Meg His Tesla Coil” diskuterar stjärnorna i The White Stripes den berömde fysikern Nikola Teslas förtjänster. I en annan har Alfred Molina upptäckt att han och Steve Coogan är långväga släkt och vill knyta lite familjeband. I en tredje spelar Cate Blanchett sig själv och sin kusin Shirley som kommer från två olika världar. Iggy Pops och Tom Waits märkliga och pinsamma samtal är även det snudd på fantastiskt. Och såhär fortsätter det. Varje liten film har något litet tema och även om man kan tycka att de saknar poäng så tycker jag inte att det gör något.

Om jag har förstått saken rätt så är mycket av dialogen improviserad vilket förstås gör skådespelarnas insatser än bättre. Även om det är många kända namn (förutom de tidigare nämnda förtjänar även Bill Murray och Steve Buscemi ett omnämnande) så är det aldrig någon uppenbar klasskillnad. Inte för att kändisarna gör det dåligt, tvärtom de är riktigt bra, nej, det är snarare så att alla – även de för mig okända – är fantastiskt bra. Det känns äkta trots temat (kaffe, cigaretter och skitsnack) som kan te sig aningen krystat för en ovan skådespelare.

Vad Jim Jarmusch skapat är inget annat än ett mästerverk, det skulle i så fall möjligen vara elva mästerverk. Hans regi går igen (jag känner kanske främst igen det från Dead man) och skapar en extra dimension av stämning. Coffee and Cigarettes är riktigt, riktigt bra, men snarare en konstfilm än en kioskvältare så man ska nog inte förvänta sig en vanlig film om man ser den här. Coffe and Cigarettes är allt annat än vanlig.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

6 Comments

  1. 1993 spelar Bill Murray huvudrollen i den klassiska romantiska komedien Måndag hela veckan. Samma år släpper Wu-Tang Clan det lika klassiska mästerverket Enter the Wu-Tang (36 Chambers). På ena hållet en kommersiell blockbuster, mysig och härlig. På andra hållet en minimalistisk skräckresa som revolutionerade hiphopen.

    Att dessa entiteter ett antal år senare möts på vita duken är bland det… roligaste/konstigaste jag sett. Fantastiskt.

  2. Själv var jag faktiskt inte alls förtjust i den här filmen. Tyckte mest att det kändes som en andfådd kändiskavalkad. Ibland kan hastiga fragment bilda en intressant helhet, men det missade jag helt här. Jag hade väl inte direkt tråkigt, men blev aldrig engagerad. Men andra har tydligen upplevt filmen annorlunda!

Lämna ett svar till anteAvbryt svar