Charly

Originaltitel: Charly
Regissör: Ralph Nelson
Manus: Daniel Keyes och Stirling Silliphant
Språk: Engelska
Land: USA
Svensk premiär: 31 mars 1969
Längd: 103 minuter

Borta hos Snigel, i kommentarerna på hans inlägg om Flowers for Algernon uppkom det att Will Smith ska göra en filmversion av Flowers for Algernon. Det är inte utan orsak man blir lite skeptisk. Samtidigt fick jag reda på att det gjordes en filmatisering av boken redan 1968 och genast blev jag nyfiken. Kan en film verkligen berätta den historia som Daniel Keyes så fantastiskt väver ner i ord? Svaret, skulle det visa sig, var nej, tyvärr.

Charly Gordon (Cliff Robertson) har 68 i IQ och mår rätt bra, han förstår inte bättre. Men när han får chansen att bli antagen för ett experiment, en operation som gör honom smart, gör han sitt allra yttersta för att bli just den som läkarna behöver. Och han lyckas, mycket tack vare sin lärarinna, Alice Kinian (Claire Bloom), som ständigt lägger in ett gott ord, argumenterar för hans sak och på bästa sätt försöker bistå honom. Så sakteliga vaknar han till en ny värld där saker hänger ihop och går att förstå, men också till en helt ny känslostorm – det här med kärlek, till exempel: helt nytt.

Flowers for Algernon är en bok med stort filosofiskt djup, vilket förmodligen är den främsta anledningen till att den fått sådant genomslag. Den bjuder in till diskussion om ”ignorance is bliss” eller att lida med kunskap. För det är de två alternativen som erbjuds. Och det är kännbart även i Charly. Man blir berörd och man börjar tänka och problematiken synliggörs verkligen. Tyvärr är Flowers for Algernon en bok som kräver tid och eftertanke – man kan inte hetsläsa sig igenom den, då missar man garanterat poängen – och det är något som filmmediet inte klarar av. 103 minuter gör inte handlingen, intrigen och tankarna rättvisa och därför blir aldrig Charly ett alternativ eller ens ett komplement till den fantastiska boken.

Dock, Cliff Robertson är fantastisk i titelrollen. Med ett stort spektra av känslor, miner och – egentligen – roller, visar han att han är mycket välförtjänt den Oscarstatyett han fick för rollen. Fantastiskt och jag kan bara komma på en skådespelare som skulle klara av att bära det idag (det är inte Will Smith): Kevin Spacey.

Det är med skräckblandad förtjusning jag ändå ser fram emot att få se Will Smiths version, trots att jag vet att det inte blir särskilt bra ens om man gör det perfekt.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

1 Comment

  1. Jag såg Charly för ett tag sedan (någon vecka eller två? Tre? Äh) och jag tänkte inte så mycket på den efter det – vilket väl säger allt man behöver veta om den i förhållande till Flowers for Algernon: Om den inte lämnar ett avtryck har det viktigaste med Flowers for Algernon försvunnit i översättningen.

    Däremot tyckte jag inte filmen var så illa. Jag gillade Robertsons framträdande, definitivt, och jag gillade de övriga skådespelarna också. En del val de gjort med översättningen av karaktärerna tycker jag väldigt mycket om, och dessutom så var det en ganska -snygg- film (för sin generation åtminstone) så som sådan får den inga direkta minuspoäng. Den tillför däremot inte mycket till boken, vilket väl är lite synd men inte så oväntat.

    Något jag tyckte den tillförde mig personligen var däremot ett fungerande ansikte till Charlie, men det här är ju bara för att jag är en rätt visuell människa i grund och botten. När jag läste Flowers for Algernon lyckades jag inte modellera ett ansikte åt Charlie som fungerade både i bokens början, mitten och slut (kanske för att jag ’kommer’ från en serietidningskultur där personlighet representeras mycket i en karaktärs design, i allt från näsform till eventuella skrattgropar), men Robertson gav mig det åtminstone, vilket gör att jag inte känner att jag slösat min uppmärksamhet på den här filmen. Den var trivsam. Det är lite synd att den inte var mer.

Lämna ett svar till XhakhalAvbryt svar