Bone: One volume edition

Serie: Bone
Originaltitel: Bone. The complete cartoon epic in one volume
Manusörfattare: Jeff Smith
Tecknare: Jeff Smith
Utgivningsår: 2004
Tryckår: 2004
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 1332
Förlag: Cartoon Books
ISBN: 1-888963-14-X

Tidningsutgivningen av Bone sträckte sig från 1991 till 2004. 13 långa år av serieglädje som jag nu tagit del av i ett svep under ett antal timmars läsning. Å ena sidan är det lite sorgligt att en så lång tidsrymd reduceras till något nästan obetydligt, å andra sidan hade det inte kunnat vara på något annat sätt. Jag läser Bone och förundras.

De tre kusinerna Fone Bone, Smiley Bone och Phoncible Bone jagas ut från Boneville efter att den senare misslyckats med sin kampanj för att bli borgmästare i Boneville. När de går genom öknen blir de överraskade av en storm av gräshoppor och när de försöker komma undan den skingras de tre och hamnar i en märklig dal. Fone Bone träffar några djur som hjälper honom att klara den analkande vintern och när våren närmar sig så återförenas kusinerna i byn Barrelhaven. De blir indragna i en kamp mellan människorna och The Lord of the Locusts och det visar sig att de har en viktig del att spela i dalens framtid.

Att sammanfatta dryga 1300 sidors handling på bara några rader är knappast görbart. Utöver det jag sagt handlar serien om många fler figurer och de träffar ännu fler. Eftersom ni ändå ska läsa serien räcker det dock med det jag redan skrivit. Historien är bra, den börjar riktigt starkt och de första 800 sidorna skulle kunnat få full poäng. Det hela avtar dock sakta mot slutet och det blir lite för mycket standardfantasy. Det som gör den första biten så bra är att Jeff Smith lyckas kombinera mysig lågfantasy, intressant handling, humor och utnyttjande av serieformatet. Det tycker jag är riktigt imponerande.

Serien är helt i svartvitt (om jag förstått det rätt är serien i färg om man köper varje del för sig) och tecknad serieaktig. Trevlig omväxling mot de serier jag läst på senare tid. Smith har dessutom lite andra roliga saker för sig. En av karaktärerna, Granma Ben, går nästan alltid runt med ett litet leende och kisande ögon, oavsett humör. På så sätt får hon en personlighet utan att förändras särskilt mycket.

Bone är riktigt vass. Det är imponerande att den håller så pass hög kvalitet trots att den är så oerhört lång. Det är 1300 sidor riktigt bra serieläsning och den förtjänar all uppmärksamhet den fått (och mer än så). Jag avslutar recensionen med ett litet smakprov från serien där Fone Bone blir jagad av Rat creatures.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

8 Comments

    1. Ja, jag känner mig lite snål. Nävars, jag tycker att det föll lite på slutet och hade jag slutat läsa efter 800 sidor hade det varit en gjuten femma. Jag är dock sjukt imponerad över att han lyckas hålla ihop serien och hålla kvaliteten så hög under så pass lång tid. Väldigt, väldigt bra gjort.

  1. Jag har läst lite Bone, översatt till svenska (tror jag, annars var det väl engelska…) på Sorsele bibliotek. Jag var inte så imponerad, men så råkade jag få tag i en sektion där det mest såg ut att vara en serie som passat i Min Häst eller något (med tanke på hur mycket bra jag hört om Bone sedan dess är jag förvånad över att jag alls lyckades) så jag ska nog ge den en till chans i höst, när jag flyttar till en stad med ett öppet bibliotek (Bodens har stängt till och med september) och den här gången läsa från början ^^;

    1. Det häftiga med Bone är hur berättelsen förändras. I början skulle den kunna vara skriven av Carl Barks men efter ett tag upptäcker man att serien obemärkt förvandlats till Tolkien

    2. Mitt problem var nog främst att det inte kändes så obemärkt och att det inte höll samma klass när det blev Tolkien (vilket man mycket väl kan skylla på Tolkien om man vill).

  2. Jag måste applådera ditt val av exempelsida. Den där sidan borde delas ut till blivande tecknare på en serieskola. ”Så här gör man! Några frågor?” De två sista rutorna är ett av de bästa exemplen någonsin på varför serier är en legitim konstform. Det som händer är roligt, och det hade inte varit speciellt roligt i en film eller en bok.

    1. Ja, jag tänkte att, eftersom jag berömmer humorn och utnyttjandet av serieformatet, så var jag tvungen att ta en som illustrerade det väl. :)

Lämna ett svar till Martin AckerforsAvbryt svar