Vad är kultur?

”Det tycker jag är en av konstens viktigaste uppgifter – istället för att skildra världen som svår och outhärdlig borde den oftare fungera som ett plåster på såren.”
– Lukas Moodysson


Okej, om vi utgår från att jag struntar i bakteriekulturer, kroppskulturer eller kulturer från andra länder och istället inriktar mig på vad som är kultur för just mig, vad jag tänker på och vad som får mig så intresserad av just kultur, då har vi en bra grundförutsättning. Det är nämligen vad jag tänker göra.

När jag hör ordet ”kultur” tänker jag, mer eller mindre omedvetet på målningar, klassisk musik och vinprovning. Jag vet inte varför, det bara blir så. Troligen har det något med den nästan instängda miljö som barn växer upp i nu för tiden. Man får lära sig att mormor lyssnar på klassisk musik och går på konstmuséer för att hon tycker om det. Hur kan man tycka om opera och tecknade stillbilder? Okej, min uppväxt var kanske inte riktigt så, jag följde nämligen med min mormor till en utställning med konstverk av Salvador Dali och jag kan än idag (när utställningen ägde rum var jag max tre äpplen hög) se på Salvador Dalis verk och tänka att ”Det här är baske mig kultur”…
Jag har dock vidgat mina vyer en del sedan dess. Många år har gått och jag har lärt mig att det är långt mycket mer än konstmuséer och klassisk musik som är kultur. I vilket fall kultur för mig…

Ordet ”kultur” är latin och betyder ”odling”. I sin ursprungliga betydelse används det i ord som ”bakteriekultur”, som handlar om hur man odlar bakterier på ett för kroppen gynnsamt sätt.
Hur kan det ha blivit det ord vi använder för konst, musik, film och mycket mer? Tja, det handlar om en andling odling där det är själen som odlas. Det stämmer förstås inte in på dagens samhälle där kulturen inte odlas utan snarare massproduceras.
Kultur används också som ord för grupper av människor. Från början kom det av folkstammar som odlade jord. Odling igen där. Det utvecklades sedan till att betyda folk från en viss region och ännu senare människor som kan kopplas ihop på ett eller annat sätt.
Det är på de sätten de används idag, för att sammankoppla människor och för att ha ett ord för alla konstformer.
För min del är det långt mer abstrakt och svårförklarat än så…

”Det är svårt att leva i en oskildrad värld.”
– Krzysztof Kieslowski

Hade det inte varit för min vetskap om att alla människor är olika och ser allting på olika sätt och genom olika ögon så hade jag kallat de som avfärdade kultur med akademiskt krimskrams för fegisar. Jag vill påstå att kultur är det som skapats och berör.
För att en film eller ett musikstycke ska bli kultur i min bok så ska den beröra mig. Få mig att känna. Det kan handla om glädje, men lika mycket om sorg eller rädsla. Det är när det inte ger oss något kulturen blir värdelös och framförallt meningslös.
Vad som är värdelöst för dig behöver inte vara det för mig och vice versa. Därför är mångfald bra. Ett samhälle där kulturen kontrolleras är allvarligt fel, och det är dit vi är på väg i och med skivbolagsdominans och kravet på ett kapital för att skapa.

Förlåt, det var inte meningen att dra in upphovsrättslagstiftning nu. Vad jag försöker mena är att, som Kieslowski sa, det är svårt att leva i en oskildrad värld, och en oskildrad värld kan lika gärna vara en värld där det bestäms, av myndigheter eller liknande, hur världen ska skildras. Kultur eller konst, vilka jag i stort sett likställer i den här frågan, är nämligen vårt fönster varigenom vi ser hur andra ser på vår ”gemensamma” värld.
Kulturen kräver nämligen stor förståelse för varandra och för människan. Kulturen är den skildrade världen, en oändlig värld med oändligt många perspektiv. Vi måste ta till vara på alla möjligheter som det ger oss, både i form av egna skildringar och att ta del av andras.
Däremot får man inte tänka för mycket, man ska uppleva. Susan Sontag sa en gång att “tanken är intellektets hämnd på konsten” och med det kan man mycket väl tänka sig att hon menade att så fort man börjar analysera och tänka på vad det man upplever är, så förlorar det sin mening. Eller kanske inte förlorat sin mening, men man har gjort det till sin egen skildring och inte skaparens, vilket kan ses som brist på respekt och förståelse för upphovsmannen.
På samma sätt behöver man förstå och acceptera andra ”folkkulturer” utan att tolka dem.
Varför anser jag då att kultur är något som jag vill pyssla med? Det är ganska enkelt. Även jag har ett eget sätt att se världen, ett eget sätt att reagera. Jag vill skildra världen, mina tankar och upplevelser och någonstans mellan dumheten och fåfängan bor ett frö av hopp om att någon ska vara intresserad av min skildring, på samma sätt som jag är intresserad av andras skildringar. Jag vill skapa och veta att jag inte bara gör det för mig utan för att andra ska få upp ögonen och uppleva genom mig. Annars skulle jag aldrig spendera så mycket tid på att skriva, rita och skapa som jag faktiskt gör.

Jag skulle kunna gnälla på både upphovsrättslagstiftning och statlig, kapitalistisk kontroll av konsten, men jag har valt att låta bli, då det inte har något med vad kultur är, utan hur man förstör den, och det sista jag vill är att kulturen ska förstöras.
Istället har jag valt att skriva om vad som gör kulturen till kultur, konsten till konst och mig till mig. Kulturen ligger mig varmt om hjärtat och jag skulle kunna babbla på i evigheter om det, men jag hoppas jag har svarat på frågan.

Den här artikeln skrevs i samband med en skoluppgift i Svenska/Religion våren 2005. Jag är ganska säker på att jag inte skulle skrivit likadant idag (och det är inte helt omöjligt att jag skriver en ny artikel på samma tema inom en snar framtid) men jag tycker ändå att den är värd att publicera här på Yasylum.
Och ja, jag var nog lika låtsaspretantiös då som jag verkar.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!