Spel kan förbättra verkligheten och världen

Den senaste tiden har jag ägnat mycket energi åt att läsa om och fundera kring det som i normala fall kallas ”Alternate Reality Games”. I korthet är det spel som man kan spela jämt och/eller bland folk som inte vet om att man spelar. Några exempel är Gowalla (gowalla.com) och Geocaching (geocaching.org). I många fall är det ett försök att göra verkligheten en smula intressantare, och det fascinerar mig enormt, inte bara för min postmodernistiska läggning.

Nyligen läste jag Reality is Broken av Jane McGonigal (Jane McGonigal) och hon tar upp hur spel, egentligen alla typer av spel men i synnerhet ”alternate reality games”, kan vara ett verktyg för att göra världen till en bättre plats. Personligen såväl som globalt. Hur?

När man spelar spel av olika slag innebär det att man gör, tränar och utsätter sig för omständigheter som är svåra eller omöjliga att uppnå utan spelets ramar. Golf hade varit en ganska tråkig aktivitet om målet att få bollen i hålet inte försvårades av regler rörande klubbor och hur man får påverka bollen, för att ta ett exempel Jane McGonigal själv tar upp. Det hon gjort, som grund för Reality is Broken, är att identifiera vad spelare gör, tränar och utsätter sig för när de spelar spel, som verkligheten inte ger dem. Det har givit henne följande lista på ”fixes”, omständigheter att eftersträva i allting vi gör:

  1. Tackle unnecessary obstacles.
  2. Activate extreme positive emotions.
  3. Do more satisfying work.
  4. Find better hope of success.
  5. Strengthen your social connectivity.
  6. Immerse yourself in epic scale.
  7. Participate wholeheartedly wherever, whenever we can.
  8. Seek meaningful rewards for making a better effort.
  9. Have more fun with strangers.
  10. Invent and adopt new happiness hacks.
  11. Contribute to a sustainable engagement economy.
  12. Seek out more epic wins.
  13. Spend ten thousand hours collaborating.
  14. Develop massively multiplayer foresight.

Kan vi upprätta det här i alla uppgifter vi tar oss an kommer inte räddandet av planeten och mänskligheten vara något större problem, givet att vi i stor utsträckning spelar spel, vissa flera timmar varje dag. Det är lätt att tro att det enbart är för tidsfördriv, underhållning och verklighetsflykt, men mycket tyder på att de belöningar som spel ger (positiv stress, stolthet, kreativitet, kämpaglöd, direkt återkoppling på våra handlingar, samarbetsförmåga och en känsla av mening) är förutsättningar för att vi som människor ska må bra och utvecklas. Att skjuta undan spelandet kan mycket väl leda till degenerering.

Min del i det här är förstås inte helt klar. Jag vill rädda världen, göra verkligheten bättre, och baserat på egna erfarenheter och det Jane McGonigal skriver i Reality is Broken är spelandet som verktyg en mycket rimlig lösning och något jag är villig att försöka utöva. Inte bara på ett personligt plan utan även som ett verktyg att ta med och sprida så att fler kan göra mig sällskap och spela med mig.

Därför har jag och Andreas Ekeroot dragit igång Better Reality Games (better-reality-games.com) och därför kommer jag ha med mig Reality is Broken en lång tid framöver och i allting jag gör.

Vill ni ha ett smakprov på Jane McGonigal innan ni läser boken föreslår jag att ni kikar på hennes föreläsning på TED.com där hon inför en samling människor som mycket väl kan tillhöra de mest inflytelserika i världen säger att vi måste spela sju gånger mer spel för att kunna rädda världen: Jane McGonigal: Gaming can make a better world (20.04 minuter)

Relaterat

Kommentera