Sju refuseringsbrev senare

refusering

Somliga undrar säkert hur det går med min bok, Gudsförgäten. Långa stunder gör jag det med. Jag skrev färdigt, redigerade och skickade de första tjocka och vadderade kuverten till förlagen i början av mars. Sedan dess har refuseringsbreven kommit, ett efter ett.
refusering     Några av förlagen har påstått att de tycker manuset är läsvärt, välskrivet och annorlunda men att de inte har plats för det i utgivningen och inte kan ge någon mer feedback än så (några skrev att de gärna läste framtida manus). Det senaste förlaget att svara uttryckte att manuset (eller jag) inte var övertygande nog och de flesta är bara ett tack men nej tack, utan att passera gå.
     Mycket tyder på att mitt manus, även om förbättringar kan göras, är ungefär vad jag vill att det ska vara. Välskrivet. Annorlunda. Att förlagen inte ger mig någon ledtråd till vad jag kan göra för att göra romanen intressantare är en smula frustrerande.
     Hur som helst. Jag har nu kommit till en punkt där jag behöver fundera över mina alternativ. Det segertåg jag naivt hade hoppats på tycks ju nämligen utebli för stunden, samtidigt som jag känner mig låst i mitt skrivande. Låst av bristen på slutpunkt eller fortsättning. Gudsförgäten är på något sätt fortfarande romanen jag arbetar med, trots att det inte finns så mycket jag kan göra.
     Samtidigt har jag börjat förstå att den hjälp jag önskar mig av ett förlag kanske inte blir tillgänglig för mig även om någon skulle vilja råka ha mig. Att hjälpa mig med redigering och marknadsföring tycks vara en dröm från en tid då förlagsbranschen var en bransch för gentlehen och de tappra själar som faktiskt lägger ner sin själ i utgivningen tycks bli allt färre. Jag önskar att ryktet som nått mig inte stämmer, men dussindeckare, 5:2-dieter och kändisar med gräddfiler till stormarknadernas bokställ får mig inte direkt att tvivla.
     Vilka är då mina alternativ?
gudsförgäten-framsida     Jag ska, och det varken kan eller vill jag komma undan, redigera texten en gång till (en kan redigera massor, för alltid, tills dess att texten är trasig — det är inte planen) och såväl fila på formuleringar som ta bort eventuella felaktigheter, kanske finns det även rum för tillägg. Jag planerar även att samarbeta med min syster Maria Ackerfors för att stärka det visuella uttrycket. Jag har redan hittat en tänkbar framsida och vill även ha ett tiotal bilder i boken. Utöver det hoppas jag få ordning på en kort film som kan väcka intresset för boken. Hur och när det blir av är för tidigt att svara på.
     Men ovanstående var som sagt inte ett alternativ. För att gå vidare har jag framförallt två möjligheter:
     1. Skicka in boken till fler förlag. Jag har några till på min lista och jag kan här lägga större fokus på att jag har mer att erbjuda än min text och mitt leende. Jag kan layouta min bok själv och kan lägga en del krut på marknadsföring om det nu är så. Oavsett vilket bör jag se till att förstå att i runda slängar en promille av de inskickade manusen blir utgivna (källa: bekant i förlagsbranschen). Jag har nog inte greppat det riktigt.
     2. Självpublicera. Jag har alla tekniska färdigheter, samt vet var man gör det på bästa sätt. Jag skulle få en bok i handen och ni skulle få läsa den. Kanske kan jag inte räkna med någon försäljningssuccé men jag skulle få ett slut på det projektet.
     Jag har tidigare varit ganska avogt inställd till det, och kanske är det som jag tidigare sagt: vill inget förlag ha boken är den (och i förlängningen jag) kanske inte bra nog. Samtidigt finns det ju uppenbarligen indikationer på att det inte är dåligt.
     Här står jag rådvill. Lyckligtvis kommer det första steget, redigering och visualisering, ta en liten stund till så jag behöver inte bestämma mig nu.

Det var en liten lägesuppdatering. Hur är det med er?

Relaterat

2 Comments

  1. Huruvida förlag vill ha boken har nog väldigt mycket mer att göra med hur -säljbar- den är än hur -bra- den är. Dessa två faktorer är endast vagt relaterade till varandra. Jag har också blivit refuserad trots att förlaget insisterade på att novellen var bra.

    Vad jag gjort på sistone är att skriva på engelska. Det kommer kräva många vändor av redigeringar för att bli genuint bra, men sedan har jag cirka 10 miljoner gånger fler förlag än den svenska marknaden som potentiellt kan tänkas ge ut min bok (om det nånsin blir en bok till att börja med).

    Jag tror att självpublicering är ett ganska naturligt första steg för många idag, i en tid när målgrupperna för olika böcker blir allt mer nischade. Jag har en kompis som är kanadensare och aspirerande fantasyförfattare, vad jag förstått blir hennes böcker utgivna av ett förlag, men bara som pdf:er. Men hon kanske har några tips, vad vet jag?

    1. Nå, visst är det en skillnad på kvalitet och säljbarhet, åtminstone hos oss som ännu inte blivit publicerade. :) Det är svårt att samtidigt avfärda bokbranschen och samtidigt önska att man var en del av den.

      Att skriva på engelska låter kul. Efter att jag läst din kommentar bollade jag idén att översätta boken ett par vändor i huvudet. Det vore ju en utmaning av gräsliga proportioner i det här läget. Bra träning och en fantastisk bedrift också, för den delen. :)

      Jag tror att självpublicering kan fungera och fungera bra, om man är villig att göra annat för att få spinn: reklamfilmer eller annan marknadsföring med potential för att spridas viralt. Min förhoppning var att slippa det genom att ett förlag tog sig an min bok, men om jag kan få in i min tjocka skalle att jag är bra ändå och ska lita på min förmåga, är kanske inte självpublicering ett så konstigt steg. Det är kanske bara en fråga om självförtroende.

Kommentera